Hästar och gastar

Det finns mycket att tycka om i Peppe Öhmans pigga hästboksserie för mellanåldern. Berättarhumöret är påfallande gott och bladvändarlusten sitter där den ska.  Beskrivningar glimrar till, som i Majas kommenterar om hur hennes ena mammas sinne för humor tryter när Maja för femtioelfte gången kommenterar hennes nya, och nerkladdade, glasögon. Louise Wärnblads illustration fångar frukostscenariot på pricken. […] Med sin serie har Öhman blåst nytt liv i hästboken för yngre läsare. Hästkunskapen portioneras ut i precis lagom doser. I stället röjer Öhman rikligt med utrymme för allt det andra som händer kring och med hästarna.  Serien passar lika bra som högläsning som för slukarläsare, som säkert sugs in i de välskildrade stämningarna.

Mia Österlund, Hufvudstadsbladet

Realistiskt och respektfullt gestaltar hon ett barn som tänker som barn gör. […] Som den rutinerade författare hon är slår Peppe Öhman an tonen direkt och styr sedan sina läsare genom berättelsen med fast hand. Det är bara att hänga på, och beroende på hur rädd man är för vad som lurar i mörkret se till att rullgardinen är neddragen.

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning

Temat kring gastar, vampyrer och varulvar är ett modigt och annorlunda anslag i en hästbok. De hästintresserade blir ändå inte besvikna, då boken också bjuder på en lämplig dos ridning, hästtermer och problem som unga ryttare kan stöta på. […] Boken har ett lägligt tempo, är lättläst och underhållande samt rör sig tidsmässigt i ett överskådligt landskap som det är roligt att vara på besök i. Öhman har en fallenhet för att skapa en omgivning som tydligt tar form i berättelsen, och jag fastnar speciellt för beskrivningarna av hästarna, husen och de olika inredningsdetaljerna – till exempel den skrämmande tavlan som hänger på väggen i Parisas hus.

Lotta Green, Svenska Yle