Molly och Kelenken

Som liten älskade jag vardagsbilder föreställande till exempel kök, och bilder från dagis. En liknande känsla skapas hos mig i denna bok. Trapp­uppgången, bilden av hur Molly  drar på sig dagistossorna et cetera. Knuutinen fångar känslan i de små ögonblicken, och lyckas förmedla den. Jag gillar också att hon emellanåt överdriver, som när berget i boken framställs som barnet upplever det, enormt högt. Barnets uppfattning av saker och av naturen får styra, och därmed kan barn troligtvis lätt identifiera  sig  med personer och händelser i boken. Knuutinen förmedlar också hur händelser och känslor förknippade med vissa händelser ibland får orim­liga proportioner i barnets uppfatt­ning av dem. Janet Wallsten, Österbottens Tidning

Det är intressant att se hur Cara Knuutinen förmått skildra minsta lilla skiftning i känsloläge och sinnesstämning i Mollys uttrycksfulla ansikte från den buttra och besvikna Molly på väg till dagis med en stressad mamma, till en fnissande och frimodig tjej som skrattar gott åt Kelenkens bus, och så slutligen en ånger- och ångestfull liten flicka som kämpar med sitt dåliga samvete. Molly och Kelenken är en välkomponerad och mångfacetterad helhet med många tanketrådar, och jag hoppas verkligen att Cara Knuutinen fortsätter att skildra Molly och hennes värld. Marit Lindqvist, Svenska Yle

Även tidigare bilderbokssamarbeten har kretsat kring barnets lek- och fantasivärld som i Saga Blom-serien med Anna Gullichsen men känsloregistret är nu breddat. Molly upplever hela spektret från avundsjuka till upproriskhet, ånger, skuld och försoning. Knuutinen skildrar fint kampen med känslor som tar över och blir svårhanterliga. Knuutinen ger prov på en starkare ansats att bilderboksberätta än någonsin tidigare. Maria Lassén-Seger, Hufvudstadsbladet