Ulrika Hansson är född i Terjärv 1977 och bosatt i Jakobstad. Hon är litteraturvetare till utbildningen och arbetar som redaktör vid Kyrkpressen.

Läser helst
Sådant som efterlämnar en speciell stämning, så där som man minns en doft eller en röst. Jag glömmer namn på både författare och huvudpersoner, men en atmosfär av ödslighet eller mystik minns jag.

Skriver helst
Jag har skrivit så lite så jag har inget säkert svar. Jag tror att jag helst skriver om glesbygd, om vanliga människor som är kapabla att utföra ovanliga handlingar. Det är fascinerande hur vi alla är hjältar i våra egna liv, hur allvarligt och samtidigt komiskt det är.

Högsta önskan
Utöver allt det som har med kärlek, familj, hälsa och världsfred att göra så har jag i hemlighet länge drömt om att skriva något som blir utgivet och förhoppningsvis läst. Hemliga drömmar är märkliga, när de blir verklighet förlorar vi förtrollningen men vinner allt det andra.

Varför är litteratur viktigt
Skönlitteratur är facklitteratur om människan, sa min professor i litteraturvetenskap. Det gillar jag. Jag hoppas och tror att litteraturen gör oss fria, från plikter, hämningar och inskränkningar. Man brukar säga att litteraturen gör oss till bättre människor, men i första hand hoppas jag den gör oss gränslösa.

Detta vet Google inte om mig
Jag kan nudda min nästipp med tungan. Det tröstar mig när jag överfalls av känslor av att ingen egentligen ser hur unika vi alla är.

Pris och prismotiveringar
Nominerad till Runebergspriset 2021 för romanen Jaktlaget med motiveringen:
Ulrika Hanssons debutroman Jaktlaget är en vardagens triumf. I hennes version av den österbottniska byn har människor att leva tillsammans både med varandra och med naturen.
Ämnet är synnerligen aktuellt: den lokala sjön närmast ockuperas av måsar som smutsar ner, väsnas och gör livet nära nog outhärdligt för dem som bor i närheten, men regelverket tillåter inga kraftåtgärder. Äktenskap och byagemenskap krackelerar hur kommer man vidare när alla vägar åtminstone till synes är stängda?
Hansson skriver skickligt fram det vackra och det grymma i såväl konflikt som kärlek och låter sina gestalter fatta omöjliga beslut utan att peka med hela handen.

Tredje pris i Solveig von Schoultz-tävlingen 2017 (noveller): En språkligt exakt, realistisk berättelse som kombinerar den krassa vardagen med ett lyriskt vemod i en helhet som visar att det alltid finns en väg framåt, trots allt.