Det är inte synd om Edna Svartsjö

Boken om Edna är Hanssons tredje och den första som tar avstamp i svunna tider. Hon gör det med innerlighet och en personlig prosa som växt fram och stärkts under författarskapet. Bildspråket är poetisk men förankrad i det praktiska bondelivet. Som när sjön under hösten liknas vid ett fat fil toppad med gräddlagrets varmgula ton. Det är andäktigt vackert och vemodigt.

Åsa Tast, Vasabladet

Här tar Hansson igen till de mörkare, mollstämda tonerna som dominerade i hennes respektingivande debut ”Jaktlaget” (2020). Det är i dessa vidden och djupet av hennes register framträder som starkast. (...) Det är nämligen en riktigt imponerande roman.

...

Hansson har en sällsam förmåga att utkristallisera smärtpunkterna i tillvaron. (...) Ända ut i periferin av persongalleriet tecknar Hansson flerdimensionella porträtt. Vad som bär oss, vem som egentligen bär vem och hur, är öppna frågor romanen igenom. De centrala relationerna i boken är heller aldrig entydiga. Allting bär på sin motsats, också Ednas envetna självständighet.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Trots att känslan för den historiska kontexten och till exempel de trovärdiga och levande miljöskildringarna i sig är förtjänster, är det karaktärerna som gör den här romanen. 

…

Det finns mycket i Hanssons roman som är lika aktuellt idag som det var på den tid då handlingen utspelar sig. Romanen rymmer drömmar, kärlek, fattigdom, samhälleliga orättvisor och rädsla för krig. Den påminner läsaren om att det svåra, hotfulla och eländiga alltid har funnits, men den påminner också om att det alltid har funnits hopp och okuvlig vilja att överleva.

Kanske är det just det här tidlösa som gör att romaner som Det är inte synd om Edna Svartsjö förmår fascinera läsare. De lyckas sprida hopp och ljus i en samtid som ibland kan kännas både mörk och hopplös.

Rolf Blauberg, Östnyland

... genomgående är Edna en drivande kraft med egen vilja, inte ett entydigt offer, och ”Det är inte synd om Edna Svartsjö” är också en berättelse om betydelsen av systerskap och solidaritet. ... Ulrika Hansson skriver om livet 1915 med etnografisk skärpa utan att tidsskildringen tar över hand, utan vävs in som en organisk del av berättelsen. Henrik Othman, Österbottens tidning

... en både gripande och fint gestaltad berättelse. Ulrika Hansson, som för några år sedan debuterade med den hyllade romanen Jaktlaget (2020) och som följde upp den med hemvändarromanen Fannys väg (2022) – båda utspelar sig i nutid – etablerar sig med sin nya roman ordentligt i skaran av goda österbottniska berättare. Samtidigt mutar hon in sin helt egna litterära miljö, genom att skriva fram bitar av byn Terjärvs och dess invånares spännande men hittills tämligen litterärt obehandlade historia.Tomi Riitamaa, Hufvudstadsbladet

I såväl Heiman som Det är inte synd om Edna Svartsjö finns samma strävan och strätan, samma kamp för överlevnad och ett värdigt liv. Samma mustiga språk kryddat med dialektala ord och uttryck, samma levande skildring av hur storpolitiska svängningar skapar svallvågor i ett litet österbottniskt samhälle. Marit Lindqvist, Svenska Yle