Gösta Ågren in memoriam

Gösta Ågren 1936–2020

”dikt är ren betydelse; den kan inte tolkas!”

I ett brev till förlaget i mars 2019 skriver Gösta Ågren att han nu sänder in sitt sista manuskript. Gösta Ågren skriver om hjärtsvikt – ”balans och spänst är ett minne blott!”. Han hoppas att vi finner dikterna ”värda trycksvärta”. Det blev diktsamlingen Dikter och Slutsamtal, som kom ut i vintras.
Gösta Ågren beskrivs ofta som en av Nordens främsta poeter, och också denna hans sista bok blev mycket väl mottagen.
För några år sedan tog Gösta Ågren initiativet till samlingsvolymen ”Samlade dikter 1955–2015”, där den intresserade kan följa hans långa och ständigt angelägna författarskap, som bland annat gav honom Finlandiapriset.

Vi träffade Gösta bara en gång, i samband med en annan glansfull prisutdelning. Tillsammans avnjöt vi en lunch på restaurang Strindberg, där Gösta Ågren beställde in en enkel vegetarisk rätt och en kall snaps. Han berättade att han låtit bli kött sedan unga år, och att hans vegetarianism mottogs med entusiasm av den övriga familjen, eftersom det då blev mera över till dem.

Gösta Ågren var verksam in i det sista. Symptomatiskt är att brevet från mars 2019 slutar med ett P.S. som lyder: ”I den mån jag ännu orkar skriva något, så blir det kommentarer om liv och diktning – till arkivet.”

Myrika Ekbom och Anna Friman

 
Slutdikt

Man måste tänka sig
ett lekande foster i
begynnelsens färglösa
bläck. Det skriver

barnsligt nonsens, som
blir till ett klister
av urdjur över jorden.
Som allt, som är barnsligt,

utgör det en skapelse
och snart, utan att annat
än tid förgått, ser vi
våra skuggor. Märk,

att en gud är alltför stor
för att födas, och att dikt är
ren betydelse; den kan
inte tolkas!

ur Centralsång, 2013