Gösta Ågren
Dikter och Slutsamtal
Gösta Ågren debuterade år 1955 och är alltså nu inne på sitt sjunde decennium som författare. År 2016 utkom Ågrens Samlade dikter 19552015. Men verket var ingalunda samlat, sedan dess har han skrivit två böcker. I höstens bok Dikter och Slutsamtal fortsätter Ågren att tänka kring och dikta om existensens stora frågor. Sviten Slutsamtal är en diskussion mellan de två bildkonstbröderna Sebald Beham och Barthel Beham som under det tyska bondeupproret 1525 tog böndernas parti mot godsägarna och fördrevs från sin hemstad Nürnberg.
Recensioner
När man läser Gösta Ågrens nya diktsamling Dikter och slutsamtal är det som om allt brus omkring en försvann. Plötsligt blir det högt i tak och tyst, som om man stigit in i en tom kyrka.
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet
Vissa dikter handlar om människans missdåd och felsteg. Men framför allt: samlingen rör sig i ågrensk anda kring det ordlösa, det som tar vid mellan raderna, bortom raderna. Om den mening eller meningslöshet - beroende på hur man vill se på det - som dikt i allmänhet kanske, i alla fall viss dikt, måste försöka avtäcka nar diktaren tar ställning gentemot världens ondska eller absurditet.
Att gå in i den har samlingen är som att gå in i ett landskap. Men samtidigt: som att försöka se formen hos det formförstörande livet, skapa en helhet av dess lapptacken av försök, misstag, omtagningar, provningar, framåtblickar och bakåtblickar. Dikterna, om de har en kärna, kretsar hur som helst kring existensens ämnen, och gör en ansats att med orden skärskåda det fasansfulla och gåtfulla i att leva och att dö, att utläsa det skrivna och icke-skrivna, att tolka det, att förstå den vandring som vi en dag ska kalla livet.
Martin Högstrand, Nya Åland
På sin väg in i mörkret går han från klarhet till klarhet. I Ågrens sena lyrik finns inga försonande blickar tillbaka och inga förskönande blickar framåt.
Peter Lüttge, Svenska Yle
Sällan stryker jag under så många rader som när jag läser Gösta Ågren. Hans långa diktargärning ter sig alltmer imponerande: på en gång avgränsad mot och orubbligt närvarande i sin samtid. Samlingen bekräftar hans ställning som en av Nordens mest betydande poeter. Ingen slapphet finns i dessa dikter, ingen slump; varje stavelse är erfaren, vägd och ett med sin tyngdpunkt, också då motivet skenligen ligger bortom det personliga som i "Ett helgon", möjligen ett porträtt av Simone Weil, eller den ödsligt vackra "Stonehenge". Rad- och versklyvningar är lika viktiga som verkningsfulla, och det åt det lite sentensartade en dröjande kvalitet som förstärker det sagda. Man kan säga att Ågrens formskicklighet ligger i att han kalibrerar in exakt rätt hastighet för det han har på hjärtat.
Erik Bergqvist, Hufvudstadsbladet
Den djupa förankringen i det österbottniska går inte att ta miste på, även om dikterna kommit att ingå i ett större album.
När man läser Ågrens tidigare lyrik kan det förefalla enklare att se den samtid som omgav dikterna när de skrevs. Men också de nya dikterna får fler dimensioner när man ställer dem mot vår både svårfångade och transparenta tid.
Bengt Berg, Ny tid
Dikter och slutsamtal är en klok bok. En åldrad poet delar med sig av sin livsvisdom; jag ser boken som en gåva, ta till dig det som appellerar till dig, lämna resten därhän.
Yvonne Granqvist Schultz, Österbottens Tidning
