Äventyr och vänskap i nya bilderboken Rymlingarna

I Malin Klingenbergs och Maria Sanns bilderbok Rymlingarna ger tre kompisar sig ut på sitt livs äventyr. Med humor och trovärdighet tas läsaren med i berättelsen, där eftermiddagsvilan blir det perfekta flykttillfället. För alla har väl någon gång drömt om att få rymma från dagis?

Det var när Klingenberg en morgon gick med sin dotter till skolan som idén till Rymlingarna kom. Dotterns kompisar sprang fram för att hälsa – och hoppade över staketet istället för att ta grinden som fanns precis bredvid.

– Jag skrattade och sa att de såg ut som rymlingar. Och så tänkte jag att det skulle passa bra som titel på uppföljaren till Främlingarna, som är lite samma typ av ord, säger Klingenberg.

På ett ställe i den första boken försöker dessutom huvudkaraktärerna – Ebba, Jona och Linnea – gräva sig ut från dagiset. Så det kändes naturligt att spinna vidare på den berättelsen. Och när Klingenberg hörde med sina vänner och bekanta inför researchen av boken, så hade nästan alla som barn drömt om att få rymma hemifrån eller från dagis.

– Jag tror att de flesta kan relatera till berättelsen på ett eller annat sätt. Det blir en bok man läser högt för barnet, och då är det ju roligt om den vuxna också tycker att den är intressant.

Åldersmässigt är Rymlingarna tänkt för 3–6-åringar. Handlingen följer kompisarna Ebba, Jona och Linnea, som mest av allt vill ut på äventyr. Nära staketet upptäcker de en tunnel, som de började gräva när de var små, och bestämmer sig för att rymma från dagiset under eftermiddagsvilan. På andra sidan känns allt annorlunda, och de upptäcker också en annan rymling som de måste ta hand om.

Samarbetet fortsätter i Rymlingarna

Illustrationerna i både Rymlingarna och Främlingarna är gjorda av Maria Sann. Samarbetet funkar bra: Klingenberg levererar texten, Sann illustrerar och däremellan diskuterar de och hjälps åt med innehållet. Ofta är berättelsens slut inte ännu bestämt när illustratören tar vid.

– I och med att Maria jobbar som hon gör så kan jag koppla in henne i processen fastän texten inte är helt klar. Det är ett nöje att jobba med henne. Och hon är så otroligt skicklig på miner och skuggor, säger Klingenberg.

Hon har själv alltid läst och gillat barnböcker – och framförallt njutit av gränslösheten som karaktäriserar dem. En vuxen kräver annat av en bok, att den ska vara tydligt kategoriserad, och man sätter ofta en stämpel på den före man ens hunnit läsa en sida.

– Med barnböcker är det inte så. Så länge berättelsen känns trovärdig behöver man på förhand inte förklara för läsarna vad boken går ut på. 

Också humorn är en viktig ingrediens i Klingenbergs barnböcker. Hon skriver det hon själv tycker är kul, med en nyfikenhet till karaktärerna hon skapar. Utmaningen är att få ihop texten så att den både är rolig och trovärdig.

– Jag tror att den stilen passar väldigt bra. Jag skulle nog inte ha något emot att skriva vuxenböcker heller, men hittills har jag främst fått idéer som har passat bäst för en barnpublik. Eftersom jag älskar att skriva för barn, gör jag det!