Ulrika Hansson om flickstyrka och fattigdom i historisk roman

Året är 1915. I den österbottniska byn Terjärv kämpar moderslösa Edna och hennes pappa Rafael, som är skuldsatt hos storbonden Anders. I sin första historiska roman skildrar Ulrika Hansson flickstyrkan och fattigdomen – och den eviga strävan efter något mer.

På releasefesten till Hanssons senaste roman, Det är inte synd om Edna Svartsjö, var det många Terjärvbor på plats. Hansson är själv hemma därifrån, och fick under kvällen höra att ortsborna nu får känna sig lite viktiga när hennes bok utspelar sig just där. 

– Det är ju det som är så fint. För vi ska få känna oss viktiga, oberoende av hur liten ort vi kommer från. Det är så otroligt viktigt för identitetsbygget, säger Hansson. 

Samtidigt är hon tydlig med att boken är skriven för alla: det är inte en specifik Terjärv-roman utan en glesbygdsroman. Dynamiken, maktstrukturer och klassamhället känns igen, och det att man ”månar om” varandra på en liten ort.

En överlevare. Så skulle Hansson beskriva bokens 14-åriga huvudkaraktär Edna. Hon är kapabel, strävsam och stark för sin ålder. Och förutom att vara moderslös, mister hon och hennes pappa Rafael sitt torp i början av berättelsen. Han har skuldsatt sig hos storbonden Anders, och de hamnar ute i gårdsbastun som följd. Berättelsen blir därefter en kamp om att hitta ett hem – och om att kämpa med en skuld man inte vet storleken på.

Tiden då Hanssons farmor är född inspirerade henne till att skriva berättelsen om Edna. Hon växte upp i Terjärv i början på 1900-talet, och var också moderslös och väldigt strävsam. I bokens inledning hjälper Edna till med tröskandet i rian och den scenen är direkt tagen ur hennes farmors liv.

– Den var jätteviktig för hela skrivandet. Det var där jag tog avstamp. Och där hade jag också otroligt stor nytta av min pappas berättande – han är jättebra på att levandegöra historier.

Alla karaktärer, bland annat storbonden Anders och mejerskan Marta, är helt fiktiva. Samtidigt gjorde Hansson en hel del research inför boken, och pratade bland annat med historiker, forskare och en mejerist. Allt för att få berättelsen så verklighetstrogen som möjligt.

– Hembygdsforskningen skulle jag inte ha klarat mig utan. Och sedan lånar man förstås karaktärsdrag från människor man själv har träffat och känner.

Ulrika Hansson om skrivprocessen

Skrivprocessen var mosaikartad: hon gick in i vissa scener hon visste att hon ville skriva, där lusten fanns. Först sedan blev allt till en kronologisk ordning. Arbetsscenerna visste hon tidigt att hon ville gestalta, likaså scenen där bybon Matts utmanas att dyka genom turbinhjulet.

– Boken är en blandning av hur min by har sett ut och en by som jag har skapat. Ett mellanting. Jag skulle ge mycket för att själv få vandra runt där en stund.

Ibland kan Hansson slås av tanken att hon verkligen får hålla på med det hon gillar mest. Hon har älskat att befinna sig i en parallell värld, i Ednas värld, och hoppas nu att andra också ska få försjunka i den.

– Det är den upplevelsen jag vill dela med läsaren. Att de ska få glömma sina vardagliga liv för en stund. Som de gånger man bara längtar till en bok – det är då läsning är allra bäst.