Sanna Mander
Min lilla häxa
Gonatt Harry. Imorgon ska vi upp tidigt så inget fuffens nu, säger mamma och släcker lampan.
Nädå, gonatt, säger Harry.
Han är trött. Täcket är mjukt och kudden doftar mysigt av sömn och hår. Ögonlocken blir tunga.
Psst, hörs en hes liten röst.
Harry är åtta år och snäll för det mesta. Men då och då blir livet krångligt på grund av hans lilla häxa. Häxan har nämligen en tändstickstrollstav och när den svingar den kan Harrys byxor plötsligt börja klia och linssoppan smaka russinvälling.
När häxan får tråkigt vill den gärna att Harry ska vara med på något bus. Häxan är envis och får med Harry på nästan vad som helst. Ibland ställer den till det riktigt ordentligt, och då råkar Harry i knipa.
Recensioner
Jag är barnsligt förtjust i bilderböcker där boksidorna utnyttjas till fullo, alltså inte bara med text till det illustrerade, utan också med bilder som man inte upptäcker vid den första genomläsningen och som blir till egna små berättelser. [...] Jag ryser. Så elegant och genomtänkt.
Yvonne Granqvist Schultz, Österbottens Tidning
Färg- och formvärlden är omisskännligt mandersk i boken. De uttrycksfulla illustrationerna breder frejdigt ut sig över uppslagen och humorn är påtaglig. Här finns inga försätts- och eftersättsblad, utan det är pang på färggrann action från början till slut. Texten består till stor del av snyggt rytmiserade huvudsatser och några korta dialoger. Berättelsen växlar sömlöst mellan fantasi och verklighet.
Maria Kallio, Vasabladet
