Som barn var jag mytoman. Jag såg tigerögon som glimmade längst ner i sandlådan och älgar som sprang så fort att du inte hann se dem. Redan då var det biologin som gällde. Jag skulle bli en berömd forskare, bo på spännande platser, rädda naturen och studera hur djuren lever. Människorna var mindre viktiga.

Inget blev som jag tänkt, inget utom biologin. Jag blev aldrig forskare och jag har stannat kvar i Helsingfors där jag föddes hela livet. Men biologin levererade. Först gav den mig en studieplats vid universitetet, sedan kärlek och en massa barn, femhundra freelancejobb och ett kvartssekel som lärare. Biologin finns också med i alla mina böcker, från Bromarv-fantasyn Bronsåret (1996) till Rågen. En spretig historia år 2022.

Jag började skriva för att få veta om jag kunde få ihop något som jag själv gillat som ung. När mina barn växte upp fortsatte jag med att försöka skriva romaner jag själv skulle gilla som vuxen. Med tiden började verkligheten ändå kännas mer underbar/hemskare än åtminstone min dikt. Romanen De sista entusiasterna från 2019 var egentligen förklädda fakta, så nu försöker jag mig på vad min redaktör Myrika lärde mig heter "Narrative Non-fiction".

Och här finns det mycket saftigt gräs att beta.
 
Pris

Nominerad till Finlandiapriset i facklitteratur för Rågen. En spretig historia 2022

År 2011 nominerades Annika Luthers De hemlösas stad till Topeliuspriset. Motiveringen lyder:
Kulturerna möts i ett Helsingfors täckt av vatten - en fartfyllt skriven framtidsvision om år 2035. Vänskap uppstår mellan de uthålliga invandrarna och den purfinska Lilja.

Brev till världens ände nominerades till Finlandia Junior 2008 med motiveringen:

Boken är stark till sin struktur och dramaturgi och beskriver skickligt vänskapen mellan två pojkar samt mindervärdeskomplex och avundsjuka, som leder till nästan oåterkalleliga handlingar. Resultatet är en spännande och mångbottnad beskrivning av en tonårings inre värld. En beskrivning som fängslar och inte räds mörkare nyanser. Boken utmanar läsarens uppfattningar om sann vänskap, som utstår också påfrestande perioder och livssituationer. Den fängslande berättelsen för läsaren till brytningsskedet mellan barndom och vuxenliv där unga balanserar mellan felaktiga och rätta val och tvingas konfrontera följderna av sina egna handlingar.

Romanen belönades med Topeliuspriset 2008 med motiveringen:

En fin beskrivning av två pojkars komplicerade vänskap. De ungas röst och vår tids teman stiger fram i texten utan onödiga understrykningar. Intrigen, som omges av en fängslande ramberättelse, bygger upp en spänning i relationerna mellan bokens personer. Slutligen får konflikterna en befogad, men samtidigt överraskande lösning.

SLS belönade Brev till världens ände med motiveringen: Boken berättar om mobbning, avundsjuka, hämnd och skam, men också om möjligheten till försoning och växt. Språkdräkten varierar det tragiska och antydda med en befriande humor. Annika Luther dirigerar intrigen till ett överraskande slut med dramatisk spänst och inlevelse i unga människors tankevärld.

 
Översättningar

Skogen som Gud glömde, Ivoria, Brev till världens ände, Lärarrummet och Rågen. En spretig historia har översatts till finska och Skogen som Gud glömde också till danska.