Anders Wiklöf, murarens son

Fram träder bilden av en man i ständig rörelse och det gäller också boken. Bruun skriver sin vana trogen snabbt och flytande, utan att gräva in sig alltför mycket i detaljer.

Thomas Sundström, Västra Nyland

Staffan] Bruun är en driven skribent, som ser till att hålla tempot uppe och får texten att löpa. I en självbiografi riskerar skrytfaktorn att bli hög, men Wiklöf och Bruun lyckas undvika de värsta excesserna genom att förlita sig på en hel del självironi och en välgörande självdistans.

Lars Sund, Ny tid

Två röda trådar löper genom hela verket. Den ena är hur målmedvetet och framgångsrikt Anders Wiklöf byggt upp sin enorma förmögenhet som gjorde honom till Ålands rikaste man. Den andra tråden berör hans fattiga barndom och hans vilja att verkligen bli något stort vilket präglat hela hans vuxna liv, samtidigt som han aldrig klippt av banden till sitt förflutna.

Henrik Helenius, Arbetarbladet

Jag älskar böcker där verkligheten överträffar dikten. Det här är en sådan bok. Med råge. … Fängslande om en man för vilken ingenting är omöjligt och som inte glömt sitt ursprung.

Ingalill Mosander, Aftonbladet, Tio böcker du inte får missa i höst

Samhällssynen i Anders Wiklöf - murarens son framstår hur som helst som ett välgörande alternativ till de representanter för den rikaste promillen i färska Huipputuloiset - Suomen rikkain promille. Där vädras ett förakt för svaga och fattiga som, tror jag, är genuint motbjudande för Anders Wiklöf.

Carl-Gustav Lindén, Hufvudstadsbladet