Julia Mäkkylä
Apelsinfågeln
Smart och sinnlig debut
Moeko hade alltid varit otroligt vacker. Hon utstrålade en stark sexuell kraft, väl gömd bakom ett barnafriskt ansikte. Moeko med sitt kortklippta svarta hår, sina fylliga läppar och stora ögon hade alla lindade runt sitt finger, och jag var tydligen inget undantag. Ibland hade jag en känsla av att hon kunde bli kejsare om hon bara bestämde sig för det. Allt hon önskade sig gick nämligen på något märkligt, nästan magiskt sätt alltid i uppfyllelse.
Moeko har slutat gå ut. Ensam i sin lägenhet i Osaka livnär hon sig på apelsiner, natto och män. Chinatsu förser henne med både det ena och det andra.
I en annan stad har Yasuko bestämt sig för att genomgå en förvandling. Hon ska äntligen bli den bästa versionen av sig själv.
I samma stad bor också Yuta, som tror att hans fru bedrar honom. Under en nattlig promenad ser han ett lysande skepp som kan vara början på ett nytt liv.
Julia Mäkkyläs noveller är laddade med mening och fulla av överraskningar. Med humor och skarp blick för detaljer berättar hon om människor i ett japanskt samhälle. Dessa människor förenas kanske av sin ensamhet, men också av sin längtan efter något större.
Recensioner
Styrkan hos Mäkkylä är att hon låter otippade infall och intuition styra både berättandet och sina karaktärers stapplande försök att leva. [...] Det har sina fördelar att Mäkkylä låter karaktärerna växla mellan att i en novell vara berättare för att i en annan vara bifigur hustru, bekant eller främling. Rösterna fördjupas och blir en påminnelse om att människan trots sin ensamhet ingår i ett sammanhang med andra som kanske också för sin egen ensamma existentiella kamp.[...] Apelsinfågeln är en egensinnig och uppfriskande debut och jag hoppas på att i framtiden få läsa mera av Mäkkylä.
Sara Nyman, Hufvudstadsbladet
Karaktärerna återkommer på ett skickligt sätt i flera noveller antingen som bifigurer eller huvudkaraktärer. Till exempel Takamatsu Moeko återkommer i fyra noveller i olika betydande roller. Det finns noveller som sticker ut i skärpa och skicklighet, som inledande Under konstruktion och Den andra halvan av Hashimoto Himiko. Mäkkylä har en skarp blick, en humoristisk underton och en lätthet i sitt skrivande. En oförutsedd bonus är att få lära sig mera om japansk kultur och ja-pansk matkultur. Namnen på bland annat japanska rätter, möbler och varma källor står skrivna i kursivt.
Vilhelmina Öhman, Vasabladet
Persontrådarna och tanketrådarna som löper kors och tvärs genom texterna binder också ihop texterna till en sammansvetsad helhet där summan blir större och djupare än de enskilda delarna. [...] Novellen om Yasuko är tragikomisk och samtidigt full av värme och förståelse något som kännetecknar samtliga texter i samlingen. Författaren håller sina fiktiva personer såväl om ryggen som i handen. Julia Mäkkylä skriver med driv och passion, texterna vibrerar av lust och längtan.
Marit Lindqvist, Svenska Yle
För att vara en debut är framställningen ovanligt okonstlad, liksom befriad från hämmande föreställningar om vad litteratur är. [...] Det finns något friskt och fritt i Mäkkyläs röst som öppnar för överraskande förvecklingar. [] Extra intressant är Moekos relation till väninnan Chinatsu som förser henne med män och apelsiner. Den växer till en fagerholmskt komplex mikrostudie i maktdynamik, svek, beroende och begär där Mäkkylä visar att hon inte skriver bara för att hon kan skriva, utan för att någonting måste berättas. Det bådar gott.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser
Även om novellerna utspelar sig i Japan är igenkänningen stor Julia Mäkkylä skriver om djupt allmänmänskliga problem med en stor dos humor och livsvisdom. För vem har inte haft en Apelsinfågel i sitt liv? [...] Men det är inte bara de trovärdiga beskrivningarna av det japanska samhället som får mig att vilja läsa mer av Julia Mäkkylä, det är framför allt för att hon vågar skriva uppfriskande ärligt om hur det är att vara människa. Ibland blir det mörkt, men samtidigt är skrattet aldrig långt borta.
Frida Öst, Österbottens Tidning
