Allt det bästa har inte hänt än

Philip Teir skriver med självironi och humor om medelålderns vedermödor, manlighet, kärlek och författarliv. Hans nya verk är en personlig och underhållande bok där bekännelserna ibland överraskar med sin ömhet. [...]

För Teir passar genren uppenbart också, och han lyckas forma texten med sin egen personlighet och ge den manliga förtecken, även om han själv menar att det är ”tveksamt” om han är ”en riktig man”.

Det förbehållet gör honom förstås bara mer intressant och genom den skavande missanpassningen kan han anlägga ett reflekterande och ironiskt perspektiv på sig själv. En raljerande ton präglar framställningen i stort och bidrar väsentligt till textens styrka. Det är underhållande läsning, en feelgoodbok helt klart.

Anna Möller-Sibelius, Lysmasken

Allt det bästa har inte hänt än är en ömsint och öppenhjärtig skildring av hur det kan kännas att vara en alltför mjuk 45-årig man som känner sig som en vandrande kliché och som drömmer om att bygga en bastu.

Marit Lindqvist-Hägerfelth, Svenska YLE

Trots att författarens arbete inte ligger i romanens centrum, lever jaget nära inpå konsten. Till romanens förtjänster hör särskilt att den visar hur livet och konsten sammanflätas med hjälp av fantasi och minne.

I alldeles vardagliga situationer kan en dikt av Tua Forsström göra sig påmind, och liksom höja denna händelse till något större. Eller så kastar en timmerbil fullastad med doftande furustockar jaget till Twin Peaks mystiska skogar.

Daniel Wickström Grönroos, Hufvudstadsbladet

Att Hansson är en skicklig berättare har hon visat förr, inte minst i Runebergsnominerade Jaktlaget. Hennes romaner är visuella, som gjorda för filmen eller teatern, och De oförlåtna är inget undantag. Vildmarksodyssén genom obygderna ger också berättelsen ett naturligt driv och får en att fråga sig vad som ska hända runt nästa krök. [...] läsaren kan inte annat än hålla med, det är storslaget. 

Yasmin Nyqvist , Ny Tid

Han skriver om manlighet, hälsa, äktenskap och drömmar. Om relationen till sin mamma, till alkoholen och till sina vuxna barn. Och genomgående använder han litteratur och musik som referenser i boken, vars titel är hämtad från en låt av Håkan Hellström. Teir är en flyhänt skribent som lyckas väl med att gå mellan det konkreta, nära och livets stora frågor i flera av texterna. 

Annika Torstensson, BTJ