Bruno

[...] den som längtat efter nytt av Collins lär inte bli besviken. Med böckerna om andra världskriget (2022–2025) kvalade hon in bland våra nutida episka berättare. [...]

Karin Collins gör det gamla Hangö levande för läsaren. Hon är på sin mammas gata och det är en ren fröjd att få vandra genom staden och se byggnaderna, parkerna och stränderna. [...]

”Bruno” har allt det jag vill att en historisk roman ska ha. Jag lär mig något nytt, jag underhålls och språket och dialogen flyter lätt och ledigt.

Yvonne Granqvist, Österbottens Tidning

Den största behållningen av boken är tidsskildringen och Hangömiljön. Collins har förmågan att välja just rätt detaljer för att levandegöra miljön utan att förirra sig ut i överlånga beskrivningar. Hon är väl påläst och strör naturligt in detaljer om tidens politik, ekonomi och vardagsliv. Henry Hutton har funnits på riktigt och de av platserna som finns kvar känns igen för alla som rört sig i Hangö. 

Lisa Strömsholm, Västra Nyland

Det är språket som bär historien, där historiens Bruno är del ett i den trilogi om Hangö som Karin Collins bär fram till läsaren. Det ska bli så spännande att få veta hur det går för alla inblandade.

Att samtidigt få njuta av sättet Karin Collins behandlar språket, gör det ännu mer uppenbart att detta är ett författarskap som kommer att överleva tidens tand.

Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet

I ”Bruno” gör Karin Collins det hon kan allra bäst: gjuter liv i historiens Hangö. Läsaren kan vara fullständigt trygg med hennes handlag. [...]

Paletten är rik när hon målar upp 1910-talets Hangö. Det är en stad som knappt har hunnit bli en stad, där vinden drar in från alla håll, liksom intrycken som forslas in och ut ur hamnen och drömmarna som tar form mot horisonten. Collins berättar med säker hand på en njutbar prosa som fångar både tiden och platsen. ”Bruno” är en bok man lätt sjunker in i. 

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Med stor lokalkännedom och blick för betydelsebärande detaljer målar Karin Collins fram ett Hangö där historien vaknar till liv på ett mångskiftande och livfullt sätt. [...]

Sin vana trogen skriver Karin Collins en dialogbaserad berättelse med snabbt framåtdriv och lagom många frågetecken och hemligheter att reda ut – som gjort för sträckläsning.
På ett stilfullt sätt balanserar Karin Collins också mellan olika känslolägen – det mörka och dova balanseras upp av en lättsamt humoristisk ton eller en ironisk släng, och vice versa. [...]

Karin Collins tecknar fram de olika gestalterna på ett nyanserat och känsligt sätt – ger dem tydliga drag och konturer, god passform helt enkelt.

Marit Lindqvist-Hägerfelth, Svenska YLE

Karin Collins har absolut gehör för hur man gör historien levande. [...]

Brunos personlighet och begränsade insikter gör honom till en högst opålitlig berättare, vilket i sin tur gör läsupplevelsen till ett sant nöje. Det gör nämligen att romanen som helhet fungerar på två nivåer: dels den som Bruno själv befinner sig på, och dels den som vi som läsare får ta del av mellan raderna.

Därutöver är den stora behållningen med Bruno dess träffsäkra historiska förankring. Jag har en fäbless för historiska romaner, men något som de ofta brister i är att skildra ett historiskt vardagsliv utan att tidsmarkörerna känns krystade. Därför är det imponerande att Collins träffar mitt i prick. [...]

Även språket är en avvägning i en historisk roman och kan lätt bli antingen styltigt eller anakronistiskt. Men Collins rör sig bekvämt även här. Särskilt glänser dialogerna [...] 

[Jag] ser redan fram emot del två av denna medryckande tidsresa.

Elliot Lundegård, Hufvudstadsbladet

Bruno är en mångbottnad karaktär vars styrkor och brister framträder både i de val han gör och i de tillbakablickar som visar delar av hans förflutna. Collins tecknar också en levande bild av det tidiga 1900-talets Hangö, där olika samhällsklasser, språk och nationaliteter möts. [...] Språket är ledigt och detaljrikt, med en lågmäld humor som passar Brunos självironiska berättarröst. Sammantaget är Bruno en välskriven historisk roman med nyanserade personporträtt och en övertygande tids- och miljöskildring.

Sabine Mickelsson, BTJ