Rööluuvån

Dähä sagon e ju na liti hemsk men entå skryyp tå vi får ju rååk Rööluvån, hondi flickon som e så lill å gulla tå on har honde röö mössån på se. Dähä bruden haldär ju på å traskar i en rätt så mörkan skoog på väg ti Stoomommo sin som e gambäl å roko, å så tär i skoojin råkar on på hande Grååskinni, som man kan vänt se va som helst åv. Grååskinni böri ställ na frågor. Å Rööluvån sejr ju som he e tå, att hon ska föö na ööfilar ti Stoomommos. He vaa ju itt så lyckat he tå, fö Grååskinni smiter ju iväg liti på förhand ti Stoomommos han. Men ti all lycko så rejder e ju opp se mot sluti tå handi stor å bussi kaarn från jaktlaagi kombär sveipand me ruutoan blus å allt.

Rödluvan är utan tvekan den mest kända europeiska folksagan. Under loppet av hundratals år har den återberättats otaliga gånger, och den öppnar sig ständigt för nya tolkningar. Nu har Andrei Huhtala och illustratören Sanna Mander gjort en egen version av Rödluvan, som på finska utkommer på stadin slangi med titeln Punis. Av denna version har Peter Sandström i sin tur gjort en översättning till språket som ligger närmast svenskfinlands absoluta litterära centrum, det vill säga Nyykaabi-dialekt.
Rööluvån är en bok man gärna läser för sig själv, men speciellt bra lämpar den sig för högläsning. Den finurliga berättelsen och de fantastiska bilderna gör att man inte tröttnar på den i första taget.