Lars Huldén

Lars Huldén (1926–2016) gav ut ett fyrtiotal diktsamlingar och skrev även berättelser och dramatik samt arbetade som översättare. Han var både folkkär och akademiskt högt aktad. När han debuterade 1958 med Dräpa näcken var han redan etablerad i universitetsvärlden som nybliven doktor i österbottniska dialekter. Åren 1964–89 var han professor i nordisk filologi vid Helsingfors universitet och hade många förtroendeuppdrag inom akademiska och litterära institutioner.

Hans beläsenhet, rytmkänsla och djupa kunskaper i metrik, poetik och vistradition gjorde honom till en förnyare av beställningsdikten, eller ”tillfällesdikten” som han själv kallade den. Som person och författare framstod han ofta som en individualist och avvikare i flera sammanhang.

En höjdpunkt i hans översättargärning var Kalevala på svenska (1999), en nyöversättning som han gjorde tillsammans med sonen Mats Huldén. Boken blev en framgång i både Finland och Sverige, och ansågs ha skapat en Kalevala som var trogen originalet men samtidigt levande och tillgänglig för en modern läsare.

Huldén översatte också visor, samtidspoesi och kabarétexter från finska samt dramatik av bland andra Shakespeare, Dryden och Molière. Han var även verksam inom teatern, som pjäs- och kabaréförfattare och som librettist, och bidrog till att gestalta historiska personer i dramatiska verk. Genom sin starka tillit till språkets egenvärde lyckades han göra sitt bondska modersmål litterärt bärkraftigt och öppna dess uttryckskraft även för nya läsare.

Källa: Tuva Korsström, Från Lexå till Glitterscenen