Känt och okänt folk och fä

Lars Huldén är en mästare på skrönor; i hans tidigare prosaböcker finns minnesvärda prov på genren, som "Jag såg drottning Silvia gråta" eller "Björnstierne Björnsons sista resa till Finland". I den nya prosaboken ryms berättelser av olika slag, både fakta och fiktion. Här finns en hel del självbiografiska berättelser, om barndomens rädslor, om tuppar, kor och hästar. Här finns gruvliga historier, t.ex. historien om vad som hände när den sextonåriga Lars en sommar arbetade som medhjälpare åt församlingens dödgrävare.
Också litteraturhistorien har varit inspirationskälla: Huldéns forskarintresse för sina föregångare Bellman, Runeberg och Södergran har gett stoff till flera berättelser. Helt och hållet sanna.

Lars Huldéns mångsidighet och produktivitet är välbekant: "Allt utom romaner har han gjort, och mer än allt annat än de flesta andra. Få här i landet har prövat fler genrer än han", konstaterar Clas Zilliacus i förordet till Huldéns Bibliografi 1947-2007.