Jökel

I romanen fortsätter och breddar Hellsten den tematik som han också behandlat i sina tidigare diktsamlingar – myten om det manliga författargeniet. /---/ Vi rör oss i en andlig dimma av alternativt alkoholångor eller löpareufori, kantad med hallucinationer om operasjungande hamstrar med vrålstånd, och gigantiska blåvalskukar. Allt berättat inom ett ramverk om de stora polarutforskarna, uteslutande män, vars bedrifter antagit mytiska proportioner under årens lopp. Alla dessa myter bygger Hellsten under romanens lopp upp, kontrasterade mot bilden av den ”moderna” mannen, mjukisfeministen som försoffats i sina strävanden till klarhet och renhet i tillvaron, tack vare fjolliga vinprovningar och långkok på radhusets terrass.

Janne Wass, Ny Tid

Expeditionen till själens sumpmarker är en både tragisk och dråplig roadmovie där läsaren (med hjärtat i halsgropen och med risk för liv och hälsa) får hänga med i passagerarsätet när författarjaget ”med blodet tunt av brännvin” rattar runt med sin skraltiga Lada 2104 Combi. Bosse Hellsten skriver både självrannsakande och självironiskt om hur alkoholen går från att vara en bra dräng till att bli en dålig husbonde.

Svenska Yle, Marit Lindqvist