Enhörningen

.

  

Det är Grundvalls underfundiga språk som är bokens stora behållning, jag pendlar mellan lågmälda fniss och högljutt frustande boken igenom. Och det är inte billiga poäng hon plockar, hennes egna metaforer och liknelser är noga genomtänkta och balanserar snyggt mellan hemmasnickeri och pricksäker stil. Den finlandssvenska dialogen är sjungande och autentisk med lätt drag av slang och ett par enstaka ord på diftongpudrad dialekt. Kommunikationen är överlag rapp och rolig.

Åsa Tast, Vasabladet  

Grundvall har en förmåga att ge träffande och humoristiska be­skrivningar av de mest vardagliga fenomen och situationer. Som läsare får man småfnissa genom stora de­lar av boken. Hennes karaktärer får blomma ut med alla sina tillkorta­kommanden vilket gör dem både ko­miska och trovärdiga. Dialogerna är en av bokens styr­kor. Via dem mejslar Grundvall fram karaktärernas personligheter med precision. Språket är för övrigt Maria Grundvalls styrka. Det är en njutning att läsa texter av någon som behärskar de språkliga verk tygen som Grundvall gör.

Cecilia Udd, Syd-Österbotten

Förutom komiska poänger gör Grundvall en hel del klockrena iakttagelser på temat gruppdynamik, där alla som någonsin vistats på en arbetsplats med fler än en person kan känna igen sig. […] Just i gestaltningen av arbetsplatsen och i skildringen av dynamiken mellan väninnorna Olivia och Karolina är Grundvall som allra bäst. Men hon ska ha en eloge för att hon vågar satsa större än så.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Maria Grundvall sätter fingret på något många kan relatera till. Ska livet verkligen vara så här. Borde det inte vara något mer, och man själv lite bättre. Hon skriver genom­skådande och roligt, samtidigt tan­keväckande och igenkännande. Ibland frestas man tro att hand­lingen är förutsägbar, men oftast överraskar hon, både språkligt och gällande handling. Kombinationen grundvallsk och engelsk humor är nästan oslagbar.

Janett Wallsten, Österbottens Tidning

Redan i Sommardrömmen visade Maria Grundvall prov på oefterliknelig språklig kreativitet. Också Enhörningen är full av lustiga iakttagelser samt underbara och slagkraftiga formuleringar, som t.ex. ”Dagsljuset kröp in genom fönstret kring halv åtta, blekt och försiktigt som en sönderfestad student” eller ”Orden formades i Olivias huvud som trollsländor, lätta och blixtrande, men när de skulle genom handen ut i skrivboken flög de allt vingligare, tills de damp ner på pappret med rumpan före. Till slut kravlade de omkring som berusade dyngbaggar över sidan.” Maria Grundvall har en förmåga att skriva feelgood med ett stort mått av självironi och skruvad humor, och slutresultatet är både överdrivet och överraskande på samma gång.

Marit Lindqvist, Svenska Yle