Hallonbacken

Det är rysarintrigen, med både mystik och spänning, som står i centrum. Det gör Hallonbacken till en riktig bladvändare för barn i slukaråldern. Lisbeth Rosenback, Vasabladet  

Svenskfinlands deckardrottning Eva Frantz tar sig an den så populära mellanåldersrysaren i sin första barnbok Hallonbacken, en spännande skräckberättelse med inspirationen från den gotiska spökhistorien. Frantz har skrivit en finlandssvensk barnrysare som har det mesta: Ett gotiskt sjukhus, barnspöken, skrämmande gamla häxor, stränga sjuksystrar och så en frankensteinsk läkare såklart.  Mikael Gros Ny Tid  

Frantz gestaltning av hur det alldagliga förvrängs och förändras till något helt annat i Stinas fantasi är lyckad. Hallonbacken är inte den enda stora byggnaden med hemlighetsfulla hörn där barn råkat ut för äventyr. Förutom Hogwarts kommer jag även spontant att tänka på bland andra alla de mystiska husen och slottsruiner som barnen i Enid Blytons Fem-böcker utforskade. Och på en mer tematisk associationsskala dyker även Astrid Lindgrens sjuka, föräldralösa eller allmänt ensamma och barn som hamnar ut på hisnande äventyr upp. Frantz förlitar sig alltså här på klassiska barnbokstroper, men hon gör det stilfullt och med en spänning som håller i sig tills de sista sidorna. Kaneli Johansson, Västra Nyland

.

 

Det här är perfekt höstläsning för den modiga läsaren som inte räds spöken och andra mystiska karaktärer i första taget.

Sophia Brink, YLE Internytt

Eva Frantz bok har alla de rätta elementen av rysarintrig och övernaturliga inslag som en bladvändare för slukaråldern ska ha. Med sin barnboksdebut Hallonbacken sällar sig den finlandssvenska deckarförfattaren Eva Frantz till skaran av mysrysarförfattare. Mia Österlund, Hufvudstadsbladet  

Visst är det en bok som egentligen passar både unga och äldre, men bästa åldern är nog 10–12 år. Frantz skriver som vanligt medryckande och språket är ledigt. Här vävs historia, maktmissbruk, orättvisor och ensamhet ihop till en mycket spännande och kuslig historia som öppnar sig lite i taget. Som läsare vet man inte riktigt vad som väntar och det är ett bra betyg för en deckare. Katja Nyman, Österbottens Tidning