Ottos liv

Tällainen on rakkauden ja kuoleman runoilija Anderson: herkkä ja karski, vahva ja hirtehinen, kaikkea yhtaikaa. Pekka Tarkka, Helsingin Sanomat Oaktat igenkänningsfaktorn eller möjligen tack vare den sträckläste jag Ottos liv, inte bara en gång utan två. Därtill frestades jag läsa högt för vem som än råkade befinna sig i min närhet. Den för Andersson typiska och djupa humorn, empatin och den skarpa iakttagelseförmågan plus obetalbara formuleringar finns här intakta. Mary-Ann bäcksbacka, Västra Nyland Med Ottos liv har Claes Andersson skrivit en för honom typiskt sympatiskt, tankeväckande och rolig roman. Gissa om den pockar på sträckläsning. Egil Green, Borgåbladet Den för Andersson så typiska självironin är också underbar. Och den lite sorgsna och samtidigt livshungrande tonen. Ulrika Nielsen, Vasabladet Det finns både något lågmält och lättsamt över Claes Anderssons texter. Också när han djupsinnigt behandlar allvarliga, existentiella frågor finns humorn där. HJ.

Löntagaren

… en reflexionsbok, en levnadsvis kommentar till livets skiften och rentav en riktig hjälpreda för den vars tillvaro går upp och ner. … Hela tiden handlar det om en självkännedom som spiller över på läsaren och utan att man riktigt begriper hur det gått till, sitter man där och tycker sig förstå en hel del av sådant som tidigare var förborgat. Det skall också sägas att inte heller den skarpögde naturskildraren förnekar sig i denna bok på en prosa klar som källvatten. Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning Han skriver med espri och leklust och hans nya roman ligger farligt (eller härligt) nära självbiografin. Att just lägga sig så nära sig själv som möjligt gjuter onekligen blod i texten. … Man har trivsamt roligt i Anderssons sällskap. Trots eländet och ångesten. Eller tack vare. Humorn är svart. Stefan Whilde, Tidningen Kulturen Rynkorna djupnar när man läser Ottos liv, men det är mindre ålderns verk än leendets. Nils Schwartz blogg, Expressen.se Med sin lättflytande stil berättar Claes Andersson i korta kapitel, med humor och självironi, om sitt alter egos lyckostunder och misslyckanden i livet. … Det är alltid en njutning att läsa finlandssvenske Claes Andersson och samtidsromanen Ottos liv utgör därvid inget undantag. LO Rindberg, Länstidningen Östersund Det som tilltalar mig mest i denna berättelse är Claes Anderssons stilistiska elegans och hans smittande glädje till skrivandet. Bo Bjelvehammar, Kristianstadsbladet Jag läser Claes Andersson samtidsanteckningar stillsamt fnittrande och utan att ha tråkigt en minut. Carina Waern, Helsingborgs Dagblad Han är för gammal – proffsig – för skitprat. När han inget annat har att göra skriver han på sin egen nekrolog. Detta är en fin liten roman. Humanismen som gammal gubbe. Carl Erland, Göteborgsposten Det är denna vardaglighet, så exakt noterad, som är styrkan i Claes Anderssons roman. Och det goda humör den är skriven på. Att den, på köpet, blir en träffande, utmärkt finsk samtidsskildring är bara något att glädjas åt som läsare.

Curt Bladh, Sundsvalls Tidning