Seglats i september

Vissa recensionsböcker är så bra att de lamslår ens skrivförmåga. … Bargums personporträtt ät komplexa och raffinerade … Intressantare än textens deckaraktiga drag är den ödesmättade atmosfär Bargum åstadkommer och den märkliga känsla av absolut närvaro som texten förmedlar. … Seglats i september ställer sin läsare mot väggen och är således ett ypperligt exempel på hur läsning av skönlitteratur kan vara en handling med moraliska följder. Eva Kuhlefelt, Hufvudstadsbladet … en fulländad liten roman. … Den här boken är så bra för den är tät och välstrukturerad. Varje mening är genomtänkt, varje metafor och replik är nerskalad så att bara essensen kvarstår. … Man kan inte slita sig från den. Sofia Torvalds, Kyrkpressen Dramaturgin och språket är perfekta. Johan Bargums nya roman är en snabbläst pärla, men bör avnjutas långsamt, helst flera gånger. Varje läsning ger nya upplevelser och insikter. Helena Kajanders omslag är kongenialt Mary-Ann Bäcksbacka, Västra Nyland Jag kan inte sluta förundras över Seglats i september. Jag läser den en gång, så läser jag den en gång till. Den är fängslande så till den milda grad att den stundtals blir ofattbar Sofia Nygård, Vasabladet Seglats i september visar att det inte behövs så mycket text om den text som skrivs är välskriven. Men det är också en berättelse som engagerar därför att den inte lämnar dig när du lägger undan boken. Du funderar över det du har läst och över vad det egentligen var som hände och du hålls fången länge efter att du läst färdigt. Då är det en bra story. Ingeborg Gayer, Borgåbladet Vardagliga beskrivningar av höst och sjöfart får vid hans penna en väldig symbolisk laddning. Alltihop väver han samman till en tematisk helhet som verkligen eggar fantasin. Seglats i september är en njutning att läsa, särskilt lämpad för den reflekterande sinnesstämning som brukar infinna sig i september. Niklas Krogerus, Ny Tid Ett lättlöpande men ändå tätt språk som aktivt arbetar med det osagda och därmed ger gott om utrymme för läsarens medskapande. Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser Bargum har skrivit en liten och läcker roman om tre människor, ett mysterium och en seglats. FT, Löntagaren Saadaan kepeä, kielellisesti kirkas, haikea mutta viihdyttävä kertomus.

Kristina Malmio, Helsingin Sanomat

Romanen är snarare än en mordhistoria en annan typ av gåta, lågmäld, existentiell, moralisk. Med hjälp av ett par eleganta perspektivskiften blir gåtan än mer komplex. … Och hela tiden kluckar septembervattnen stilla i bakgrunden. Besjälade landskap förknippas ofta med överlastat språk, men den balansgången visar Bargum att han behärskar väl. Han undviker skickligt klichéer, är föredömligt sparsam med banala metaforer Johanna Gredfors Ottesen, Helsingborgs Dagblad Finlandssvenske Johan Bargum är en av vår litteraturs finaste novellister. … Utformningen må vara minimalistisk. Men när det gäller intrigen är den genomförd med filigrankänsla. … Johan Bargum låter minnet och hur det fungerar, vad som ligger bakom våra val och beslut och i en vidare mening vad som styr våra liv bli några av romanens huvudfrågor. Men också våra förhållningssätt till döden. Det här är ingen bok man tar till sig och sedan lägger åt sidan. Det begränsade formatet till trots är det en både rik och mångbottnad berättelse vars innebörder behöver flera omläsningar innan de klarnar. Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning Boken är en lågmäld elegi. Tystnaden är ödesmättad. Höstens sista ljus på det mörknande havet, båten som snart ska dras upp, det är höst i naturen och i människornas liv. Sällan har landskapet och naturen återspeglat människornas själstillstånd så träffande som här. … Bargums prosa är en stilistisk fullträff. Varje ord är betydelsebärande i den till synes lätta texten. Närvarokänslan är mycket stark. … Ett litet mästerverk som inte lämnar läsaren i första taget. Den ligger och pyr någonstans i medvetandet och påverkar läsaren på djupet.

Maija Niittymäki, Nerikes Allehanda