Karin Collins
Under isen
Det är åttiotal i Hangö. En sen januarikväll vandrar Peter hem från ishockeyplanen och hör ett skrik. En ung, halvklädd kvinna står snyftande i snön. Vad har hänt? Kan Peter hjälpa henne? Det här är upptakten till en serie händelser som avslöjar synliga och osynliga samband som finns mellan stadsborna.
En av dem är Gunilla, frustrerad hemmamamma med bestyrsam läggning. Hon vinterbadar och bakar muffins medan hon håller ett vakande öga på sin granne och bittert ångrar sina egna livsval. En annan är Åkarn som nästan supit ihjäl sig men som i spritdimmorna ändå ser och hör en del.
När havsisen brister och för med sig ett lik vet ingen vad som har hänt, och vem som egentligen är skyldig.
Recensioner
Recensioner för första upplagan (2020)
Tids- och lokalfärg, lite humor, stegrad spänning, trivsamt språk och personer skildrade med förståelse - en kompetent och njutbar bok, trygg i sin genre.
Pia Ingström, Hufvudstadsbladet
I Karin Collins värld är personerna inte svartvita och relationen mellan offer och förövare inte självklar. Collins skriver en tät prosa med närvarokänsla och en dialog där hon lyckas ge personerna olika röster.
Henrik Othman, Österbottens Tidning
I Under isen rör vi oss främst i Gunnarstrand i Hangö i början av 1980-talet, och precis som i Flickan på udden är det lokalkännedomen och kärleken till bygden hon beskriver som verkligen lyser i Collins text. Både naturen och människorna beskrivs i detalj och beskrivningar av snöknarret under fötterna, kliande polyestermössor och vinternattens tunga tystnad får samma nostalgiska skimmer som Collins gav den stojiga Hangösommaren.
Michaela von Hellens, Västra Nyland
Collins har ett absolut gehör för platsen Hangö och hon skildrar den med både insikt och inlevelse, gräver fram de sjaskiga små hemligheter som finns i sprickorna och avslöjar dem med eftertanke. Hennes berättarstil påminner om Ruth Rendells, och sämre förebild kan man ha
Benita Mattsson-Eklund, Ålandstidningen
Främst är Under isen en kärleksfull, men ärlig, miljöbeskrivning där storslagna mordintriger eller actionscener får ge utrymme till detaljerade beskrivningar av en till synes odramatiskt vardagslunk medan mörkret och spänningen sakta växer fram i bakgrunden.
Michaela von Hellens, Västra Nyland
Det är spännande. Det är småstadsidyll med rejäla portioner hat under ytan och bakom blommiga gardiner. Vem dödar vem? Vem drar en död kropp på en kälke ut på den tunna isen? Vem gör det enda rätta? Intrigen är bra i denna Karin Collins andra roman.
Kiki Alberius-Forsman, Nya Åland