Fadern

Äntligen har Crawford hittat en historia som gör hans talang rättvisa

”Fadern” är en roman som sticker ut både i Crawfords författarskap och i de senaste årens finlandssvenska romanskörd. Relationen mellan ton och tematik är fulländad.

Mikael Crawford är en berättartalang av rang. Det har hans tidigare romaner visat. Hans språkbruk är fyndigt, konstfullt och suveränt. Det har lyft, men också rest sig över, de tragikomiska feelgood-historierna som han har valt att berätta.

Lokalfärg och samtidskommentarer med revy-faktor har sina förtjänster, men i Crawfords språkkalibrering finns en skärpa som förtjänar tyngre råmaterial. En diskrepans mellan hur och vad har hemsökt hans tidigare romaner och fått mig att längta efter något annat. Något nödvändigare och allvarligare. I ”Fadern” har han hittat det.

Romanen är inte bara Crawfords bästa, den är också hans mest personliga.

[...]

Crawford är suverän på att skriva mellan raderna. Att nagla fast det gripbara och förhandenvarande på ett sätt som rymmer allt det osynliga och osagda också.

Svärtan är kraftkällan i ”Fadern”, men boken är ändå långt ifrån nattsvart. Crawford jobbar med humor också här. Han upprätthåller en klargörande distans också i närheten. Han prutar inte på skärpan, inte ens i de mest grumliga stunderna i faderns perspektiv.

Integritet är det ord som kommer för mig när jag lägger ifrån mig ”Fadern”. Det är en imponerande integritet Crawford uppvisar i sitt berättande och mejslar fram hos sina gestalter. Han behärskar konsten att se, men också att inse att somt måste förbli osett.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Från första kapitlet älskar jag den gamle

Med humor och empati skriver författaren fram sin historia, och redan från det första kapitlet älskar jag den gamle. Det är helt enkelt omöjligt att låta bli. En herre med ett livligt intellekt som lever i sin egen lilla värld där varje intressant tanke som dyker upp i hans huvud får tänkas klart. Han har ingen brådska och inga scheman att följa tvärtemot sonen, som är hans raka motsats, effektiv och tidsmedveten. [...]

När jag i december summerar mitt läsår kommer Mikael Crawfords roman att finnas på toplistan. Motivering: en ömsint berättad historia av en relation mellan en mycket gammal far och en son som närmar sig pensionsåldern. Därutöver befriande renons på skuldbeläggande och meningslös dramatik.

Yvonne Granqvist, Österbottens Tidning

Fadern är Mikael Crawfords femte roman och i mitt tycke är det den bästa han hittills har skrivit. Crawford hittar ett nytt djup i berättandet i den nya romanen, vilket märks bland annat på de teman han behandlar samt på sättet han skildrar centrala karaktärer, relationer och händelser. Fadern är en vacker roman om att åldras, att sakna det liv som aldrig blev och att göra det mesta av den tid som finns kvar. Det förvånar mig inte det minsta att förlaget Schildts & Söderströms marknadsför Fadern som Crawfords mest personliga roman hittills.

Rolf Blauberg, Borgåbladet

Mikael Crawford ger sig utrymme att skriva om alldagliga funderingar och händelseförlopp, vilket ger ett annorlunda och självsäkert intryck. [...]

Crawford har också en tendens att bitvis avslöja vad som egentligen händer, så att händelseförloppet vecklar ut sig för läsaren först flera kapitel senare. I den här typen av roman som ständigt bär på något outsagt, fungerar både avståndet och tendensen att inte gå rakt på sak.

Det här är utan tvekan en av Crawfords starkare romaner. Den ter sig lite som en motpol till den bitska debuten En liten bok om nästan ingenting, den av hans böcker som gjort mest intryck på mig.

Där debuten överraskade läsaren med det ena påståendet mer chockerande än det andra, sitter nu en fader och iakttar en tallkotte i timmar. Jag gillar vart Crawford är på väg.

Lotta Green, Svenska YLE

Mikael Crawfords nya roman skildrar relationen mellan en far och en son sent i livet. Den är intelligent, rolig och känslig.

[...]

Fadern är en bok som gör mig både glad (som kritiker) och sorgmodig (som gammal dotter och mamma). Så väl utförd, rörande, ömsom komisk, ömsom sorglig, en berättelse om livet och åldrandet som ohjälpligt men inte tröstlöst.

Pia Ingström, Hufvudstadsbladet

Fadern innehåller många exakta iakttagelser och tänkvärda reflektioner – framför allt kring åldrande och tidens natur. Språket flyter på fint. [...] de underfundiga reflektionerna väcker igenkänning och tankar. 

Michael Nyhaga, BTJ