Lotto

Stilistiskt är Crawford både innovativ och säker. Han vrider och vänder på språket, och bilderna är kreativa och dråpliga, som i denna liknelse: ”All toxisk maskulinitet rann av honom som duvskiten rinner av nationalskalden J.L. Runebergs staty då höstregnen kommer.” Lotto är inte bara en roman med en humoristisk blick på stereotyper och kulturkrockar. Det är också, eller framför allt, en roman om att åldras. Karaktärerna, som alla befinner sig i medelåldern, konfronteras med åldrandets materiella villkor i form av rynkor och valkar, men också med åldrandet som en underliggande känsla av att allt inte blev som man tänkt, att allt bra redan hänt en och att man därför ställer sig själv frågan: är detta allt livet har att erbjuda. I Lotto blir denna obönhörlighet en dans mellan det komiska och tragiska.

Daniel Wickström, Ny Tid

Bokens behållning är författarens behandling av språket. De ofta fyndiga formuleringarna och filosofiska nedslagen sitter bra. Ibland måste man bara skratta högt.

Egil Green, Östnyland

[…] Hans personbeskrivningar känns också på pricken, "och en mångsysslare med specialinriktning på att slå dank". […] Precis som i Den dansande ryssen är det gediget hantverk Crawford levererar och underhållningsfaktorn är hög.

Henrik Othman, Österbottens Tidning