Zinaida Lindén
Lindanserskan
Noveller
SMAKPROV
Nu kan du läsa ett smakprov ur boken. Klicka på fliken Extramaterial längst ner på sidan.
I juli 2009 kom novellen Lindanserskan/Nuorallatanssija på delad första plats i tävlingen Kuultavia där författare läser högt ur sina egna noveller.
"Det sägs att en finsk man visar sin kärlek genom att använda sina händer. Paavo tapetserade om i min korridor och spikade fast nya golvlister. När han hade hållit på i fyra dagar sade jag till honom:
Klockan är snart elva, varför resa hem när du ändå ska hit i morgon? Jag har en ledig soffa i rummet in till.
Paavo teg och packade sina verktyg. Vid dörren vände han sig om och sade, utan att se på mig:
Nej tack. Jag kan inte stanna i rummet intill."
En nacklinje, en perfekt brittisk accent, en förkärlek för Juice Leskinen. Stora manshänder som breder skinksmörgåsar på ett vandrarhem i Lappland. Ryska kvinnor möter finländska män och känslor flammar upp, inte sällan ovälkomna och alltid från ett oväntat håll. Kärlek må vara något mycket allvarligt, men i Lindanserskan behandlas den helt utan pannrynkor och med viss vanvördighet.
Klichébilden av en finländsk man som importerar en rysk fru per postorder är långt borta när Zinaida Lindéns ryskor navigerar i korsvågorna från sin sovjetiska uppväxt och dagens Finland. Lindén, själv ryska och sedan länge bosatt i Finland, skriver om att balansera mellan sin egen verklighet och någon annans, om stundom febrila kontaktförsök. Ibland är resultatet något bestående, ibland utmynnar de i något betydligt flyktigare, men det viktiga är ändå att man möts.
Utkommer i september, på finska på Gummerus
Recensioner
Säkert öga för komedi och den finske mannen.
... Det finns en hel del romantik i detta perspektiv, men Lindén - född och uppvuxen i Leningrad, bosatt i Finland sedan ett femtontal år - gör det med en sådan charm och humor att man tror henne. Hon har öga för nyanser och talang för comedy of manners, skärskådandet av mänskliga relationer och beteenden, intima eller distanserade, med humor och hjärta.
...
Styrkan ligger i den skenbart konstlösa framställningen, men också i berättarens reflexioner och slagfärdighet.
Fredrik Hertzberg, Svenska Dagbladet
I Zinaida Lindéns noveller är temat kärlek i alla dess former: dagdrömmarkärlek, ofullbordad kärlek, vardagskärlek, obesvarad kärlek, dåligt tajmad kärlek you name it. I alla fall är det fråga om en kärlek långt från harlequinromanernas glassiga och overkliga relationsdramer och tv-såpornas triangeldramer i kvadrat.
Marit Lindqvist, Kulturtimmen
Stilen är lättflytande, driven och lättläst, personporträtten påtagligt inlevelsefulla och mångfacetterade.
Birgitta Tingdal, BTJ
Hon skriver med humor och gott humör, rappt och ofta med ironiska slängar om människors egenheter, likheter och olikheter.
...
uppfriskande läsning, där tänkvärda reflektioner om livet, om konsten, om människor och deras villkor överraskande dyker upp.
...
Zinaida Lindén skriver flytande och infallsrikt, stramt och skarpt, utan att yppa vare sig för mycker eller för litet...
Mary-Ann Bäcksbacka, Västra Nyland
Novellerna innehåller alltid ett överraskningsmoment
...
Det är en njutning att börja läsa varje ny novell.
Kaj Hedman, Österbottens Tidning
Hennes noveller är ofta tankeväckande och ger oväntade infallsvinklar på vårt finländska samhälle...
... Lindéns metod att ofta koppla om infallsvinkeln och närma sig en fråga från olika sidor ger novellerna en extra dimension.
Ingeborg Gayer, Borgåbladet
Berättelserna andas ett milt överseende som också röjer rum för ironiska accenter och en småklurig humor.
... en samling intressanta porträtt och ofta lite roande skildringar av kärlekens segrar och tillkortakommanden.
Bror Rönnholm, Åbo Underrätelser
I novellsamlingen "Lindanserskan" beskriver författaren Zinaida Lindén i rättfram och tilltalande stil det finländska samhället genom en rysk kvinnas ögon.
Isa Hudd, Vasabladet
Det finns något öppet, luftigt och oförutsägbart i Zinaida Lindéns författarskap som jag tycker mycket om.
Kristina Rotkirch, Nyt Tid
Boken ter sig till att börja med tunn med sina 127 sidor, men skenet bedrar, för Lindéns bruk av det mytgods, i bred bemärkelse, som åtminstone till en del står alla till buds, gör den i praktiken mycket fylligare. Berättelser berättas och skrivs alltid i förhållande till andra berättelser, men här manas en medvetenhet om detta fram genom referenser till bl.a. traditionella sagor och moderna myter. Novellerna tänjs på sätt och vis över och bortom bokpärmarna. Det är ett intressant grepp av en författare som bestämt sig för det lilla formatet.
Ulrika Gustafsson, Lysmasken
Kokoelman kymmenen novellin viehättävyyden ydin onkin sympaattisissa mutta oikullisissa kertojissa.
Lopetusten oivalluksissa arkipäiväisyydet ylevöityvät, joskus miltei aforismeiksi.
Jaana Kantola, Helsingin Sanomat
