Philip Teir
Så här upphör världen
En roman om ett äktenskap vid alltings slut
Med Vinterkriget visade Philip Teir att han är en vass äktenskapsskildrare och även i denna roman, hans andra, står en familj i centrum.
Erik och Julia bor i Helsingfors och ska tillbringa en lång sommar i Österbotten tillsammans med sina två barn. De ser ut som en vacker kärnfamilj mitt i livet, men tiden tillsammans blottlägger sprickorna och andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron. Särskilt påverkas de av Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiska man Chris.
Chris leder Rörelsen, en grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om att klimatförändringarna går att hejda och som i stället ägnar sig åt att sörja den värld som gått förlorad. I utkanten finns en kvinna i ett hus vid stranden som lever ensam och bär på en stor sorg.
Kring dessa människor, en sommar, spinner Philip Teir en berättelse om livsval och lögner, om barndom och vuxenhet. Hur lever vi om vi vet att världen snart kommer att upphöra?
Recensioner
Philip Teirs språk är genomarbetat och medryckande och han har en god förmåga att skriva trovärdiga dialoger. Så här upphör världen är en ytterst läsvärd och tänkvärd roman som placerar sin upphovsman bland de allra mest intressanta samtida svenskspråkiga författarna just nu.
Richard Lindholm, BTJ
Philip Teir är skicklig när det gäller att steglöst höja spänningen.
Ann-Christine Snickars, Åbo Underrättelser
Mitt i sommaridyllen, men bland alla pågående samtidskriser från familjelivets till klimatets placerar Philip Teir sin nya roman Så här upphör världen. Dess nerv ligger i det som bara nästan sker, i en smygande känsla av undergång och allt är på väg att glida oss ur händerna. Författaren lägger fingret på samtidens puls och avläser det oroliga flimret mellan slagen.
Marit Furn, Svenska Dagbladet. En av veckans fem bästa kulturhändelser.
Philip Teir har en lugn berättarauktoritet, och talang för att skapa spänning. Detta är ingen thriller, men tillvaron är laddad. En rå, stickande lukt möter i sommarstugan, och lukten oroar läsaren romanen igenom. Kanske inte ett lik precis, men något lurar under trossbottnen, likafullt. Alla döljer sin skamliga hemlighet, och riskerar att bli avslöjade när som helst.
Ulrika Knutson, Dagens Nyheter
Det är en ordinär familj. Philip Teir skildrar den med driven skicklighet och en fängslande mild intensitet. Språket är lysande. I sina bästa stunder påminner Philip Teir om Hjalmar Söderberg. Och när sprickorna i deras samliv börjar bli synliga förmår Teir skildra ett förlopp med en precision som är rentutav ursäkta klyschan gastkramande och djupt oroväckande // Jag är djupt imponerad.
Crister Enander, Ystads allehanda m.fl.
Teir har en uppenbar begåvning för att ringa in de små dramer och spänningar som alltid finns i en familj. I beskrivningen av det kollektiva familjemedvetandet är det skäl att lyfta fram Teirs beskrivning av barnen, särskilt pojken Anton. Hans ensamhet och ängslan för att föräldrarna skall gå ifrån varandra beskrivs med en pregnans och närvaro som gör att läsaren helt lever sig in i honom. Det är helt enkelt lysande gjort.
Claus Elholm Andersen, Hufvudstadsbladet
Teir är en fantastisk berättare som utan stora åthävor eller märkliga historier fångar sin läsare från första kapitlet.
Anne-May Wisén, Österbottens tidning
Det är lite som med klimatförändringen: en dag är det bara för sent. Alltså är Så här upphör världen också en insiktsfull äktenskapsroman om klyschan vi bara växte isär.
Sofia Torvalds, Kyrkpressen
Så här upphör världen är en mycket filmatisk berättelse. Jag föreställer mig den tryckande stämning som kan målas upp i kontrasten mellan mörka granar och solbelyst strand. Vem iakttar vem och vad händer härnäst?
Anna Dönsberg, Svenska Yle
Dialogerna är på kornet, personkaraktäristiken engagerande, greppet om tematiken handfast. Trots de tunga ämnena finns det en lätthet i gestaltningen som får texten att flyta på och dra en med sig.
Anna Möller-Sibelius, Vasabladet
Precis som [Teirs] tre tidigare böcker är "Så här upphör världen" svår att lägga ifrån sig.
Sebastian Johans, Upsala Nya Tidning
Med humor av det bistrare slaget lotsar oss Teir in i den här stormens öga. Humorn finns i de mänskliga reaktionerna, i repliker och pikar, i de skarpa iakttagelserna. Det är spännande på ett pressat sätt, men inte hopknycklat utan mer vikt av de omsorgsfullaste av händer. Det är ambitiöst skrivet, och det finns inga tvära kast när trevligheterna övergår i otrevligheter. Romanen har också ett slut som både är fyndigt och ytterst passande för genren ett slut som slår till lika iskallt som filmatiseringen av Stephen Kings novell The Mist gjorde för några år sedan.
Björn Kohlström, bloggen Bernur
