Sofia Parland
Skrivet på revbenen
Ett omtumlande generationsskifte i vårt sätt att uppfatta världen
Jag vill inte skriva vackert. Jag vill skriva rakt på revbenen och bryta dem ett efter ett med min ovässade penna.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter.
Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel?
Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.
Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld.
Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.
Recensioner
[...] Parlands styrka blir tydlig när textjaget vänder blicken ut från sig själv. Då fångar hon en glimt av något som känns verkligt, viktigt och sårbart.
Att stänga östgränsen, som skildrar hur ryska vänner och släktingar kommer till Helsingfors, är till exempel en mycket stark och mogen skildring av hur ockupationsmakten begår våld också på sitt eget folk. Starka är också skildringarna av de ukrainska och ryska desertörerna i Europa i Min vän Grav och Desertörer?.
Jorunn Lavonius, Hufvudstadsbladet
I Skrivet på revbenen finns också ett trots som likt en knuten näve trycker sig upp i ansiktet på läsaren du ska inte tro att du kuvar mig liv! för att anspela på en dikt av Solveig von Schoultz. Den tveklöshet och självsäkerhet som finns i texterna kan man känna igen från författare som Edith Södergran, Linda Skugge och Yahya Hassan litterära förebilder och fixstjärnor som Sofia Parland nämner i sina texter. Samtidigt knyter författaren också an till litterära släktingar som Henry Parland och Stella Parland och väver in dem i sina texter på ett naturligt och chosefritt sätt.
Marit Lindqvist, Svenska Yle
Men det som verkligen fick mig att haja till var rösten: Sofia Parland låter inte som någon annan. Jag är inte den enda som har fått upp ögonen för särarten. [...] Hon har en förmåga att hela tiden hitta nya nyanser.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser
Läsningen av Skrivet på revbenen kräver många pauser, för mig. Boken är rörande, men ämnet tungt. Och ändå läser jag bara om det. Det
är så mycket känslor, en emotionell process. En dag ska jag skriva helt vad jag vill. Vi kommer att få läsa mycket mer av Sofia Parland, har jag på känn. Början av kriget var bara början på hennes författarskap.
Janet Wallsten, Österbottens Tidning