Vi ska ju bara cykla förbi

Strömberg kan sitt hantverk. Det finns ingenting onödigt i skildringen, allt leder vidare. Inte en sekund tvivlar man på att det kan vara just så här att gå sista terminen i nionde klass i dagens Finland. Dialogen är rapp och flyter obehindrat. Mindre detaljer är också genomtänkta, som de fyndiga kapitelrubrikerna, där jag ofta kommer på mig själv att titta tillbaka när kapitlet är slut för att se riktigt hur bra rubriken är vald.

Blanka Henriksson, Åbo Underrättelser  

Ellen Strömberg fångar på pricken tonårstjejernas vardag med allt vad det innebär. […] Det känns som om Ellen Strömberg har varit en fluga på väggen, en iakttagare som inte blandat sig i, utan bara memorerat det hon sett av två tonårstjejers vardag och förmedlat det rakt av på bästa vis.

Yvonne Granqvist Schultz, Österbottens Tidning

Greppet är briljant och gör romanen till en av de mest trovärdiga jag läst. Att Strömbergs prosa dessutom är både rapp, rolig och suggestiv gör boken till en av vårens bästa.

Lydia Wistisen, Dagens Nyheter

Småstads- och tonårsleda har skildrats många gånger men trots det lyckas Strömberg göra något eget och berörande av tematiken. Hon låter sina tonårstjejer framträda på deras egna villkor utan moraliska pekpinnar och hon befinner sig hela tiden på deras nivå. Dialogerna är ställvis dråpliga men rymmer även djup samt allvar. Kanhända kunde Strömberg ha låtit tonårsmörkret ta lite mera plats, men i och för sig är det uppfriskande med en genuint livsbejakande tonårsskildring som därtill är inkluderande utan att vara pretentiös. Hoppas romanen når fram till den tilltänkta målgruppen, det kan inte finnas nog med välskrivna ungdomsromaner på de ungas villkor.

Emma Juslin, Ny Tid

Ellen Strömberg tar ett stort grepp om temat relationer: det är relationer mellan kompisar, mellan syskon, mellan föräldrar och tonårsbarn och förstås kärleksrelationer. Hon får dessutom med en CP-skadad syster, panikångest, sexuella övergrepp och dickpics – men hon ror det hela iland på ett trovärdigt sätt. Att hon lyckas beror delvis på att hon inte fördjupar sig i varje tema utan låter dem bara förekomma. CP-skadan tematiseras inte utan fladdrar förbi, till exempel när Mandas syster Laura erbjuder dem att låna hennes lådcykel, som hon har på grund av sin dåliga balans.

Carina Middendorf, Swea Forum 

Till skillnad från många andra nutida kulturella verk (tänk till exempel Sex and the City-uppföljaren And just like that, där man får känslan av att skaparna bara vill pricka av minoriteter på en lista för att uppnå maximal pk-poäng) är Vi ska ju bara cykla förbi en genuint inkluderande berättelse. När någon av karaktärerna har en funktionsvariation eller en sexuell läggning utanför heteronormen är det något som framkommer i en bisats och utgör en liten del i ett komplext karaktärsbygge. Strömberg låter alla sina karaktärer vara nyanserande och trovärdiga, med både styrkor och tillkortakommanden och har inget behov av att skrika ut sin intersektionella medvetenhet. Vi ska ju bara cykla förbi är en stark roman som förhoppningsvis når ut till den tilltänkta åldersgruppen. Men när en ungdomsbok är så här intressant och berörande fungerar den ju även för en äldre publik.

Celia Svedhem, Svenska Yle

Fylligheten i den tonårsvärld som skrivs fram charmar. Ta bara det läckra omslaget med silvrig cykelstång, som andas kvalitet. Kapitlen har träffsäkra rubriker. Berättelsen har flyt, dialogen är uppdaterad, samtidskänslan intakt. Det här händer nu. Ellen Strömberg har skrivit en ungdomsroman att grotta ner sig i och njuta av, flera gånger, som en låt som du vill höra på repeat. Hon får gärna skriva fler hits.

Mia Österlund, Hufvudstadsbladet

Sen tidigare har Ellen Strömberg släppt två vuxenböcker och en barnbok. Jag tycker den här nya är hennes bästa och säkraste. Allt landar så bra när hon skriver ungdoms. Ni vet känslan när man läser första kapitlet av något och inser att det inte spelar roll vad resten handlar om, man kommer läsa klart ändå för man vill bara fortsätta vara i den världen. Precis så. Jag hoppas många ungdomar får ta del av den här läsupplevelsen.

Johanna Lindbäck, Expressen