Karin Erlandsson (f. 1978) är hemma från Nykarleby och bor i Mariehamn.

Pris och utmärkelser
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris för Hem (2022)
Runeberg Junior-priset 2021 för Nattexpressen (2020)
Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2020 för Segraren (2019)
Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2018 för Pärlfiskaren (2017)
Runeberg Junior-priset 2018 för Pärlfiskaren (2017)
Pris av Svenska litteratursällskapet på dess årshögtid 5.2.2018
Vinnare i Schildts & Söderströms skrivtävling Berättelsen är bäst! år 2016
Minkriket (2014) nominerades till Nordiska rådets litteraturpris år 2015
Första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen år 2012 (dikter)
Tredje pris i Arvid Mörne-tävlingen, 2002 (dikter)

Legenden om ögonstenens hemsida: karinerlandsson.fi
Karin Erlandssons hemsida: karinerlandsson.com

Det blå garnet. En bok om att sticka

Boken handlar om:
Att jag stickar, att jag alltid stickat och att alla stickar, hela tiden. Den handlar också om får, ull och spinnrockar, gravar som öppnats, manligt självförtroende och hur tid egentligen fungerar när man drar upp.

Därför skrev jag boken:
Jag stickade min första tröja då jag var 14 år och har sedan dess stickat utan att göra desto större väsen av det; inte pratar jag om att jag andas heller. Men så råkade min finska redaktör höra talas om att jag stickar, samtidigt som Therese som har garnbutiken i Mariehamn tyckte att du som skriver skulle ju kunna skriva en bok om att sticka. Så då gjorde jag det.

Vad jag tänkte på när jag skrev boken:
Saker jag ska sticka när boken är klar, jag hittade så många fina mönster i böcker jag läste som research. 

Kuriosa:
Att besöka garnbutiker i främmande städer är ett fantastiskt sätt att lära känna både stadens hantverk och trevliga människor. Vi som stickar är alltid trevliga, iallafall när vi pratar om garn. 

Hem

Boken handlar om: Hem består av tio berättelser om tio olika fiktiva kvinnor i Ålands historia. 

Lia lever vikingatiden i Saltvik och får en handikappad son. Ragnhild lever i Jomala under 1200-talet då den första stenkyrkan i Finland byggdes. Karla tvingas fly under stora ofreden. Berta gömmer sina barn i Kumlingeskogarna under kriget 1808. Amanda lever under bondeseglationen i Lemland. Maria förälskar sig i en lots i Geta, Flörs mamma jobbar som växeltelefonist i Finström på 1940-talet, Tuulas man går på långfart och Carolin jobbar i kallskänken på en passagerarfärja. 

Den sista kvinnan avslöjar jag inte, men hon är den första.

Vad jag tänkte på när jag skrev boken: Min morfar, Nilo Eklund, seglade med Gustaf Eriksons Viking och jag förstod tidigt hur mycket den tiden betydde för honom. Jag ville skriva en bok om äventyr och smällande segel, men jag fick inte tag i berättelsen. 

Så kom jag att tänka på min mormor, Alice Eklund. Hur hade hon det där hemma med barn och jordbruk och ko? Hur kändes det för henne att få brev om hajar när hon snutit ungar en hel dag? Då insåg jag att boken ska handla om de som stannade hemma och att äventyr inte alls behöver ett hav som kuliss. 

Var jag skrev boken: Min man är aktiv i en massa olika föreningar, något jag inte jublat över förrän den här boken skulle skrivas. Jag behövde som mest skrivro under familjens julledighet och kunde fly till först IFK Mariehamns orienteringslokal och senare till Finströms sjöscouters kårlokal. Så där satt jag och skrev, omgiven av kartor, kompasser och sjökort. 

Kuriosa: Jag gick en Mediskurs för att lära mig baka hemvete så att jag skulle kunna beskriva processen rätt i boken. 

Nattexpressen 
Boken handlar om: Nattexpressen är en adventsbok med 24 kapitel som ska läsas innan jul. Boken handlar om Danja vars mormor blivit råddig och glömsk. En natt vaknar Danja av att ett tåg rullar in på stationen. Det är Nattexpressen, och det visar sig finnas många människor som letar efter anhöriga som inte riktigt är sig själv. Ja, och så handlar boken om försvunna nycklar, 22 stationer och en lokförare som kan göra så att tågvagnarna doftar äppelkaka.

Vad tänkte jag på när jag skrev boken: Vad sorgligt det är med alla människor som förlorar sig själv av olika anledningar. Och hur farao jag ska få ihop alla ledtrådar så att ingen slarvas bort.

Var skrev jag boken: Sommaren 2020 var jag i stort behov av ett arbetsrum utanför mitt hem, eftersom familjen varit hemma hela corona-våren och min skrivtid avbrutits av frågor om Zoom och hur fotosyntes funkar. Jag hyrde en tom yogastudio i Sjökvarteret i Mariehamn, och det var precis så ljuvligt som det låter.

Kuriosa: Idén till själva tåget fick jag när jag åkte rälsbuss till Hangö. Jag har alltid tyckt om tåg, och när jag var liten tog mina föräldrar med mig och en massa kompisar på korta tågresor, bara till nästa station som på den tiden låg tio minuter bort. Där åt vi glass. Sen for vi hem igen.

 
Segraren
Den fjärde och avslutande delen i serien Legenden om ögonstenen.

Boken handlar om: Miranda och Syrsa beger sig till västra regionen och drottningstaden för att en gång för alla leta upp ögonstenen. Svaren på många frågor får svar: vem är Iberis, vad vill drottningen egentligen och vart försvann Mirandas pappa?

Vad tänkte jag på när jag skrev boken: På alla läsare som hört av sig medan jag skrivit, på alla som väntar på den här boken och upplösningen. Jag har fått målningar och brev, frågor som hjälpt mig att göra intrigen bättre och berättelser om längtan. Tack alla!

Var skrev jag boken: Vid vårt stora, röda vardagsrumsbord med miljoner papper, listor och böcker runtom mig. Allt måste hänga ihop.

Kuriosa: Jag vet att det är fånigt, men jag grät då jag skrev sista kapitlet. Jag kommer att sakna Miranda och Syrsa.

Alla orden i mig
I Alla orden i mig skriver jag om att skriva. Jag behandlar också samliv, privatekonomi, jämställdhet, stress och ett beroendeliknande förhållande till skrivandet.

Vad tänkte jag på när jag skrev boken: Boken innehåller dels ett trettiotal krönikor/essäer där jag formulerar mina tankar om sånt som pengar, författarklädsel och vem som kan och får skriva. Dels innehåller boken min skrivdagbok sedan innan debuten till ungefär fram till i dag. I krönikorna är jag samlad, i dagboken är jag det inte.

Var skrev jag boken: I soffhörnet hemma.

Kuriosa: De som har läst boken säger att den är provocerande. Det förstår jag inte: jag har ju rätt i allt.

Bergsklättraren
Den tredje delen av fyra i serien Legenden om ögonstenen
Boken handlar om: Miranda, Syrsa och Lydia beger sig upp i bergen i den östra regionen i hopp om att hitta ögonstenen och frånta Iberis makten.

Vad tänkte jag på när jag skrev boken: Jag har inte anlag för klaustrofobi, jag har inte anlag för klaustrofobi, jag har har inte anlag för klaustrofobi. 

Var skrev jag boken: I mitt arbetsrum, och skrämmande mycket på Viking Line-färjor. Jag reste mycket medan jag skrev boken. 

Kuriosa: Bergsklättraren är min egen personliga favorit i serien.

Fågeltämjaren
Den andra delen av fyra i serien Legenden om ögonstenen
Boken handlar om: Miranda och Syrsa befinner sig i Lydias hus i den norra hamnstaden som förbereder sig för vintern. Men vintern kommer tidigt och med vintern onda krafter, som snart har staden i sitt grepp.

Vad jag tänkte på när jag skrev boken: Hur hemsk får en barnbok bli? Så hemsk som berättelsen kräver, tänkte jag, samtidigt som jag läste Pax-serien och blev helt tagen.

Var skrev jag boken: En decembermånad i mitt arbetsrum, det vill säga husets överbyggda pool.

Kuriosa: Min yngsta son har lånat många av sina egenskaper till Nilo i boken. Det gjorde att särskilt en scen var alldeles fruktansvärd att skriva. 

Pojken
Boken handlar om: Kajsa och Jonas försöker leva efter att deras mamma blivit mördad. Samtidigt som ett kraftigt snöoväder isolerar staden, hittas brev som legat gömda i många år. Boken är den andra delen i deckarserien om journalisten Sara Kvist.

Vad jag tänkte på då jag skrev boken: Vuxna som med sina egna tillkortakommanden inte ger barnen en möjlighet att vara barn. 

Var jag skrev boken: I ett somrigt Stockholm, medan jag vaktade min brors två katter. 

Kuriosa: Jag njöt av att beskriva tidningsredaktionen och journalisternas personligheter. Och ja - en del är hämtade från verkligheten. 

Pärlfiskaren
Den första delen av fyra i serien Legenden om ögonstenen
Boken handlar om: Miranda är landets skickligaste pärlfiskare. Då drottningen utlyser jakten på ögonstenen bestämmer hon sig för att bli den som hittar den mytomspunna pärlan. Till sällskap får hon den pratsamma Syrsa, och det visar sig att Syrsa kan något som Miranda aldrig tidigare hört talas om. 

Vad jag tänkte på då jag skrev boken: Längtan, och hur bra längtan är eftersom den får oss att sträva efter det vi vill ha. Men också hur lätt längtan förvandlas till ett begär, och att vi då inte längre ser det vi har, utan bara det vi saknar. 

Var jag skrev boken: Hemma, i mitt arbetsrum. Det snöade hela tiden, och snön gnistrade som pärlor då jag tog långa, kalla promenader. 

Kuriosa: Min son, Frans, 12 år, har hjälpt mig med alla fantasinamn i boken. Som ögonstenen, päronmust, dagskata och klämticka (Compresa Compresa på latin).

Pärlfiskaren vann Schildts och Söderströms barnromantävling Berättelsen är bäst!

Missdåd
Boken handlar om: Journalisten Sara Kvist jobbar under midsommarafton då ett kvinnolik hittas. Hon försöker reda ut mordet, samtidigt som hennes pojkvän Robert blir alltmer påstridig. Boken är den första delen i deckarserien om Sara Kvist. 

Vad jag tänkte på då jag skrev boken: Sorg. Mord är tacksamt om man vill skriva om sorg, det finns ju anhöriga till den mördade som sörjer. Efteråt har jag insett att alla bokens karaktär sörjer på något sätt.

Var jag skrev boken: På vår sommarstuga på norra Åland.

Kuriosa: Egentligen skulle jag skriva en bok om ett barn som dog i cancer. Jag skrev den också, parallellt med Missdåd. Om den boken sa min redaktör att den är så sorglig att hon inte kan tänka sig att någon vill läsa den frivilligt. Kanske jag någon gång återkommer till den boken. 

Minkriket
Boken handlar om: Evert är den första i byn att bli minkfarmare och hans son, Lars-Mikael ska en dag ta över. Boken spänner över tre generationer, hundratusentals minkar och ett Nykarleby som inte längre finns. 

Vad jag tänkte på då jag skrev boken: Besvikelser och allt det som man trodde att livet lovade, men som aldrig blev. 

Var jag skrev boken: Hemma, vid köksbordet, iförd en mössa med pälstofs. Jag behövde den mössan för att tänka minktankar. 

Kuriosa: Jag hade aldrig besökt en minkfarm innan jag skrev boken, utan lärde mig allt genom tidningsurklipp. Tack och lov hade jag också en mycket noggrann faktagranskare. 

Sött och nött
Boken handlar om: En bakbok med söta recept och krönikor om loppisfynd. 

Vad jag tänkte på då jag skrev boken: Hur fantastiskt roligt det är att baka. Fast egentligen drömde jag om att skriva färdigt min bok om minkfarmare, och bakningen blev ett sätt för mig att distrahera mig från den stora, stora drömmen att bli författare.

Var jag skrev boken: I köket, jag antecknade recepten på alla lappar och kuvert jag kom över.

Kuriosa: Min man var tvungen att börja med ultralöpning för att kroppen skulle klara av alla provsmakningar.

Översättningar till finska
Sininen lanka. Mitä tiedän neulomisesta 2022
Koti 2022
Yöjuna 2021
Kukistaja 2020
Vuorikiipeilijä 2019
Linnunkesyttäjä 2018
Saarretut 2018
Helmenkalastaja 2017
Kuolonkielot 2016
Minkkitarha 2014