Sanningen om Ester

Med "Sanningen om Ester" rör sig Grundvall från sina tidigare böckers flyhänta feelgood till en mer djuplodande humor.

Hon är alltjämt rolig, kanske roligare än förut, men hon låter mörkertonerna framträda och räds inte tyngden i temana hon tar sig an.

[...]

Trådarna som nystas är många, men Grundvall tappar inte en enda. Hennes hand med berättelsen är både kreativ och stadig.

Det är i språket hon åstadkommer berättelsens rörelse. Och det är med språket hon håller den samman.

Det gör att det aldrig blir tråkigt i Grundvalls roman, samtidigt som det är fullständigt tryggt att vistas i den.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Fram växer en historia om en ung och begåvad Ester som fick begrava sina drömmar i en kappsäck och anpassa sig efter tidens normer, sociala konventioner och förväntningar.
Med egna bittra livsbesvikelser i uppfriskat minne är Ester mån om att Sofia inte ska nöja sig med ett liv/en man som går an, utan våga ta för sig och säga nej – även om det visar sig vara svårare sagt än gjort. I mitten av 90-talet var det knappt någon som talade om verbalt samtycke och sex på lika villkor – än mindre på 1920-talet.

Marit Lindqvist, Svenska Yle

Maria Grundvalls mustiga språk och humor överöser mig direkt. Relationen mellan Sofia och Ester skildras varmt, fast den äldre generationens karghet i förmåga att uttrycka känslor och visa kärlek är tydlig. [...]
Boken beskriver ålderdom ömsint och oförskönat, likaså ungdomens utmaningar och glädjeämnen. [...]
Boken späder även på min livslust.

Janet Wallsten, Österbottens tidning