Ingen början inget slut

Med ett lågmält och lätt språk skildrar Strömberg bubblande förälskelse kantad av magisk realism.

Johanna Stenlund, Uppsala Nya Tidning

En bladvändare med karaktärer man som läsare känner saker för. Förlagets åldersrekommendation: 12-15. Passade även denna 30-åring.

Jonas Forsbacka, Hufvudstadsbladet

Det här är en roman med många lager och mycket för läsaren att upptäcka. Det finns mängder mellan raderna som kan ge läsare i många åldrar den där kittlande känslan av att vara något viktigt på spåren.  

Rolf Blauberg, Borgåbladet

.

Genom mötet med Tristan, fyllt av passion och drama, mognar insikten hos Benjamin hur han kan komma vidare i sitt liv. Ja, rent av släppa den självbild som andra pådyvlat på honom. Däri ligger också berättelsens egentliga, men lågmälda spänning.

Regine Nordström, Norrbottens-Kuriren

Ingen början inget slut är en på flera sätt spännande ungdomsroman som på ett säkert och genomtänkt sätt nyttjar genrens gängse teman (pinsamma föräldrar, spirande tonårskärlek etc), där de magiskt realistiska inslagen generar livsfilosofiska funderingar. Den finlandssvenska författaren Ellen Strömberg har ett flertal prisbelönta ungdomsböcker bakom sig, såsom Vi ska ju bara cykla förbi som fick Augustpriset 2022.
Helhetsbetyg: 5.

Magnus Öhrn, BTJ

Som ungdomsboksförfattare har Strömberg den sällsynta förmågan att skildra mångfald och brännande samtidsfrågor utan att de känns programmatiskt påklistrade. [...]
Ingen början, inget slut är en drabbande spänningsroman, kärleksroman och uppväxtskildring som uppfyller förväntningarna med råge.
Redan i August-vinnande Vi ska ju bara cykla förbi (2022) visade Strömberg sin fallenhet för att skriva för ungdom på ett sätt som överraskar och berör. Också i den nya ungdomsboken sitter dialogen som en smäck.
Texten är luftig, men förtätad. Genom att kränga sig ur den realistiska berättelsens ramar, tar Strömberg författarskapet till en ny nivå. Boken växer till en gripande skildring av kärlekskraft som spränger gränserna för tid och rum.

Maria Lassén-Seger, Hufvudstadsbladet

Jag har tidigare skrivit om Ellen Strömbergs talang för att porträttera barn i tidiga tonår. Hon är helt enkelt en fena på att skildra den tiden i ett barns liv med allt vad den innebär av vilsenhet, sökande och längtan efter kärlek. Det är som om hon hade ett inre rum med skylten "Tonår" på dörren, som hon går in och ut ur som hon behagar och hämtar det hon behöver just då.

Yvonne Granqvist, Österbottens Tidning

Ellen Strömberg tar, precis som i "Vi ska ju bara cykla förbi", ungdomarna på allvar. Benjamin brottas med utanförskap och med sin mammas död, men här är det inte frågan om idyllfobi. Snarare skildrar Strömberg hur livets stora frågor är aktuella också (eller kanske framför allt?) när man är fjorton år. [...]
Strömbergs text är tät och genomarbetad. [...]
Framför allt är det ändå spännande, tankeväckande och pirrigt. Det är i skildringen av pinsamma pappa och av trevande kyssar bakom bönehuset som det verkligen bränner till, i lusten att ropa "VEM FAN MÅR BRA". Det är som upplagt för en uppföljare och jag läser gärna mer av samma!

Katrina Åkerholm, Vasabladet

Med en välarbetad intrig och ett mångskiftande språk, som också gör att berättelsen lämpar sig väl för äldre läsare, har hon skrivit en bok som har en sällsynt kombination av lätthet och djup. [...]
Mot slutet tar sig intrigen allt mer filmatiska proportioner och jag frågar mig om vi inte snart har med ett finlandssvenskt filmmanus att göra? [...]
Strömberg har etablerat sig som en författare som självsäkert dragit in på nya marker och nu inte heller duckar undan för lite väl genomtänkt magisk realism.

Lotta Green, Svenska Yle