Åren

Och jag följer med stigande fascination deras resor tillbaka i tiden. Om kärlek, vänskap, framgång och misslyckanden. Hela boken genomsyras av musik som även jag älskar och jag önskar att den aldrig ska ta slut.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Underbar är texten ”J.A.G. (1977)” där Mårten berättar om hur han blev Arsenalsupporter med ett snudd på sjukligt Premier League-beroende. Imponerande är Kjells förmåga att zooma in människan genom det som omger henne, att se stadens förvandlingar och förankra dem i människans mentala landskap. Epikern Kjell skymtar i de stora lovarna. Historiens vingslag är aldrig långt borta i hans anekdoter. Men här ryms ändå stunder då det lilla livet skymmer den stora historien. Stunder av förälskelse och erotiskt rus som får världspolitikens vändningar att blekna.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

När Kjell Westö skriver om sin ”hemlöshet i den litterära världen”, är han helt ogarderad i sin öppenhet. Men både han och Mårten lämnar också mycket att fundera över, för den som själv har sina intressen åt det litterära hållet. Och vill veta mera om dess glädjeämnen, våndor och fallgropar. Bo-Ingvar Kollberg, sidstycken.

com  

Att läsa Kjells och Mårtens hågkomster är som att öppna en pralinask eller chipspåse – förståndet säger att man inte ska sluka allt med en gång, men aptiten gör att man gärna sträckläser.

Henrik Othman, Österbottens Tidning  

Det är hela tiden ett avspänt berättande, ömsint och samtidigt uppriktigt, som fångar läsarens intresse både med sina detaljer och väl sammanhållna helhet. Det blir förutom en personskildring också en fin och inträngande bild av ett samhälle som ständigt förändras. De två författarnas privata liv finns med på armlängds avstånd utan inslag av avslöjanden och pikanterier. En betydande läsupplevelse.

Ingvar Engvén, BTJ

Också i sitt skrivande är bröderna lika varandra, men också olika. I Kjells texter finns ett underliggande muller som om stora underjordiska djur rör sig under de till synes enkla orden. Stilen är bekant från hans romaner och vissa av texterna skulle kunna vara tagna ur hans Helsingforskvartett. Bara han kan skriva om stadsplanering på ett sätt så att det säger något om människans grundläggande natur. Mårtens texter har i sin tur en lätthet i sig, han byter rad mer frekvent och tar tydligare avstamp i det personliga. Det betyder ändå inte att han ryggar för mörkare ämnen, som känslorna det väcker att stå framför Finlands största massgrav i Dragsvik.

Benjamin Lundin, Västra Nyland

Här finns mängder av essäistiska pärlor. Ibland är svängradien hisnande: från en resa genom stadens utkantsområden över en radiosänd frågesport för barn till frän civilisationskritik. Ibland är sorgen över allt som förflyktigats hanterad med stoiskt vemod. Ibland gör det bara ont. Oftast är det oförställd glädje inför allt som livet ändå har haft i beredskap. Oftast är det både medryckande och stilkänsligt.

Håkan Möller, Hufvudstadsbladet

Texterna i Åren. Två bröder berättar utgår från Kjell och Mårten Westös högst personliga erfarenheter och minnen, men samtidigt fungerar de som ett slags bollplank för läsarens egna hågkomster och tillbakablickar – i synnerhet om man tillhör samma generation, har motsvarande referensramar och erfarenheter.

Marit Lindqvist, Svenska Yle