Den hemliga staden

Mårten Westö: Den hemliga stadenDet är ganska underbara berättelser faktiskt. Novellkonsten är likaledes underbar – men minerad mark för mindre förfarna författare. Novellen är inte en koncentrerad roman, den tvingas inrymma sin gränslöshet med talande tystnad och öppna kontexter i stället för svall och ordrikedom. Alla dessa konstknep behärskar Westö med lättsam perfektion. Hans finaler tonar ut i långa klanger med balanserad spänning och oftast varma harmonier. Han är mycket skicklig. Dramaturgin känns klassiskt stabil. 

Jan-Olov Nyström, Upsala Nya Tidning

I novellsamlingen ”Den hemliga staden” gör Westö bruk av sina mesta kompetenser. Den stilistiska känsligheten vittnar om hans breda erfarenhet som skribent, från poesi, till kortprosa, essä, journalistik och översättningar. Han uppnår en närmast perfekt kalibrering i förhållandet mellan sagt och osagt och lyckas få till den klassiska novellens lilla knorr till överraskning på slutet. Tematiskt är han bokstavligen på mammas gata. Helsingfors spelar en avgörande roll i novellerna. 

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

[...] det är fullödiga personporträtt av väsensskilt olika huvudpersoner som rör sig i ett Helsingfors tecknat med både skärpa och kärlek [...] 

Henrik Othman, Österbottens Tidning

Vid en andra, långsammare läsning, tillåts de enskilda berättelserna mycket riktigt växa och sjunka in, marineras i medvetandet, frigöra sina implicita betydelser och stämningar. Detta är viktigt, eftersom det korta novellformatet i minst lika hög grad handlar om vad som inte skrivs ut som vad som faktiskt präntats ned. [...]

Särskilt fint gestaltar Westö den säregna, kollektiva gemenskap som kan uppstå mellan vilt främmande människor [...]

Att Mårten Westö är en det korta formatets mästare har han visat tidigare [...]

Tomi Riitamaa, Hufvudstadsbladet