Den violetta timmen

Som vanligt under senare år är Mazzarella speciellt skicklig på att skriva om åldrandet och livets korthet, dess fröjd och dess lust.

Kaj Hedman, Vasabladet

Den violetta timmen är ett tillstånd av övergång. Från ett liv med en levande bror, till ett liv utan. Mazzarellas texter beskriver just denna process, komplett med alla de svåra känslorna över relationen som avslutas.

Lotta Westerholm, Västra Nyland

Förmågan att fånga upp tillvarons små dråpligheter känns med andra ord igen, liksom den lätthet med vilken hon rör sig mellan högt och lågt, än ett citat från Google, än ett från Bo Carpelan. Det är tryggt att läsa Mazzarella, hon får en att känna sig välkommen i berättelsen. … Mazzarella har i sitt författarskap visat på värdet av att berätta om det som vi i vår kultur har en benägenhet att helst inte uppehålla oss vid, otroheten, åldrandet, döendet, och våra viktiga men inte sällan komplicerade relationer till dem vi står nära.  …  Sin vana trogen väjer inte Mazzarella för det svåra, det moraliskt kvistiga. Hon ställer inte upp ett problem som ska lösas, utan genom att berätta synliggör hon dilemmat som inte låter sig lösas på en gång.

  Håkan Möller, Hufvudstadsbladet

Den violetta timmen är en fin och rannsakande bok om spänningar i en syskonrelation. ”Det här är mitt liv. Det är lika viktigt som ditt” säger Martin till Merete. Trots att boken innehåller ånger och skuld över det som varit, och oförståelse inför mycket, framstår den som en kärleksyttring, en försonande gest. Den violetta timmen är även ett värdefullt bidrag till den finländska queera historien, ett porträtt av en man vars aktivism är en förebild för många som idag lever queera liv och engagerar sig i hbtqi-politiken.

Salla Aldrin Salskov, Ny Tid

Dagboksanteckningarna i Den violetta timmen växer till ett slags utvidgad nekrolog, en minnestext som till stor del handlar om förlust och sorg, men också om förståelse och förlåtelse, om självrannsakan och ångerfullhet. Och inte minst om vikten av vänskap och vikten av att våga fråga och tala ut medan tid är.

Marit Lindqvist, Svenska Yle

Då Martin inte fick kärlek, så ville han själv ge omsorg. Vem har rätt att ifrågasätta det. Merete Mazzarella vänder upp och ner på vårt sätt se på oss själva, varandra och tillvaron.

Janet Wallsten, Österbottens Tidning

Som vanligt kryddar författaren sin skildring med berikande läsefrukter. Slutresultatet blir en fascinerande läsning om familjedynamik, uppriktighet, sorg, syskonrelationer och stor vänskap.

Maria Hjort, BTJ

Den violetta timmen är Mazzarellas bästa bok på länge. Det beror inte på hennes analys av brodern, utan på att han undflyr henne. Boken blottar ömheten, motsägelsefullheten och maktaspekterna i vår vilja att förstå en annan.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser