I skrivande stund

Boken igenom citeras forskare, filosofer, författare, släkt och vänner, och vad gäller att ta vara på tiden ihop med L, används filosofen Paul Ricœurs tankar om dagen som naturligt tidsmått, om hur man gör dagen meningsfull genom att strukturera den. Det omsätts i praktiken av Mazzarella och L. På ett rent hypnotiskt sätt beskrivs deras vardag [...]

Merete Mazzarellas författarröst är en rolig och klok kamrat, hon bjuder på en lärd och civiliserad fristad från samtidens högljudda tvärsäkerhet.

[...]

Och det här är en [bok med] med ömsint blick och uppfostrande skärpa. [...]

För att inte bli betraktad som virrig, med tanke på åldern, påstår Merete Mazzarella att hon alltid går med väldigt målmedvetna steg, trots att hon inte vet vart hon är på väg. Och trots att den här boken är spretig och infallsrik, så känns den målmedveten och spänstig. Jag tror hon har koll på sina promenader.

Helena von Zweigbergk, Svenska Dagbladet

Framför allt skriver hon om åldrande. Hon kretsar kring döden och drar läsaren med sig. Hennes prosa är som en fast hand, lagom varm, lagom sträv, och den ser till att läsaren följer med i hennes tankesprång.
[...]
Det är med ledighet och nyfikenhet som Merete Mazzarella rör sig över sitt breda bildningsfält. Hos läsaren väcker hon lusten att gå till källorna som hon har doppat sin penna i för att där få lära sig mer [...]

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning

Det gör inget att observationerna och tankarna ofta är sådana man själv tänkt, eller har hört reflekteras kring av andra.

Det är sättet på vilket Mazzarellas tankeströmmar och associationskedjor, genom böcker hon läst och samtal hon fört, så snyggt knyter samman vardagens små banala observationer med de stora frågorna som dagboken ställer sig.

Julie Ebbe, Svenska Yle

Men Mazzarella skulle inte vara den hon är om inte hennes bok ändå präglades av trivsamt umgänge, glimtar av humor, underhållande anekdoter, generöst delande av egna erfarenheter, reaktioner på dagsaktualiteter, vaket intresse för samhällsfrågor och en förmåga att fånga och förmedla små glädjeämnen.

Att hon är sig lik i alla avseenden – om hon inte möjligen mjuknat och blivit lite varmare i tonen – är i sig hoppingivande [...]

Anna Möller-Sibelius, Vasabladet

Mazzarella skriver om sitt liv så att läsaren blir mer närvarande i sitt eget

I det närmaste en bok om året under de senaste femton åren. Hur bär hon sig åt, tänker jag. Och alltid med ämnen som berör och behandlas med iver och inlevelse.

[...] på ett förtroligt vis delar hon med sig av sina iakttagelser och sitt eget liv så att vi känner oss mer närvarande i våra egna liv.

Håkan Möller, Hufvudstadsbladet

Här är de fyra bästa böckerna just nu

Hon har nyligen fyllt 80 och är nyfiken på åldrandet. Boken sträcker sig över ett år och genom personliga berättelser utforskar hon de förändringar som kommer med åren. Med en kombination av vardagsbetraktelser och skarpa samhällsanalyser utmanar hon bilden av gamla människor i dagens samhälle.

Ingalill Mosander, Aftonbladet

Stilen är välbekant för Mazzarellaläsare; ett essäistiskt resonerande med en blandning av personliga erfarenheter, synpunkter från vänner och familj, läsefrukter från författare och forskare inom olika fält. Hela boken präglas av ett personligt tilltal och vi läsare bjuds in i funderingar och resonemang kring frågan om vad det innebär att bli äldre. Åldrandet rymmer många aspekter och författaren dröjer inte enbart vid besvär utan nämner flera ljusa sidor med ålderdomen. Gemenskap med yngre vänner och behovet av att få verka – dock inte nödvändigtvis i ett yrkessammanhang – är delar av tillvaron som Mazzarella lyfter fram som bärande för att även som gammal känna att tillvaron är meningsfull.

Helhetsbetyg: 4/5

Maria Hjort, BTJ