Ellen Strömberg
Jaga vatten
Hanna och Rakel är vänner sedan början. Hanna har alltid varit den populära, Rakel är den som får hänga med. De ingår i det gymnasiegäng som åker omkring i olika bilar på fritiden, på väg bort från mörk granskog, mot stränderna och vattnet. På väg bort från de präktiga bönehusen på jakt efter horisont, förbjudna substanser och hafsiga akter i baksäten.
Ja, Rakel är den som hänger med, men hon är inte den som låter sig kuvas. Balansen mellan vännerna är inte självklar, den skiftar ständigt och är outgrundlig. I fonden finns mommos och moffas stadiga trygghet, deras dofter och smaker. I fonden finns också en mamma som försvinner, och en pappa som blir alldeles tyst. Hur är det möjligt med kvinnlig solidaritet när man inte ens kan förlåta sin egen mamma? Och när man inte kan vara lojal ens mot sin bästa vän?
I sin skildring av en flickas uppväxt beskriver Ellen Strömberg vänskap och uppvaknad sexualitet på ett rått, ärligt och sällan skådat uppriktigt sätt.
Recensioner
Jaga vatten är en både bitande humoristisk och djupt sorgsen bok om att överleva sin uppväxt och ta sig vidare.
Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet
Jaga vatten är en debutroman så välskriven att jag flödar igenom den och låter bilderna den skriver fram strömma över mig.
Erika Rönngård, Kyrkpressen
Det är en imponerande debut och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Ellen Strömberg!
Feministbiblioteket
Denna bok är skriven mycket rappt och roligt med en svart strimma som går genom historien. Älskar Rakels (och Hannas) sexualitet, deras kåthet. Ingenting är förfinat eller skamfullt när Ellen Strömberg skriver om sex och det gör den här boken så jäkla träffsäker och självklar. Typ ingen kan skriva bra om sex tycker jag, men det kan Ellen Strömberg.
Gillade denna boken mycket, läs och bli glad.
Sandra Beijer -blogg
Jaga vatten har fått uppmärksamhet för de många sexskildringarna, och Strömberg skildrar sexualiteten som en självklar del av två unga människors uppväxt. Men romanen är framför allt en skildring av vänskap och relationer vid de där gulnade österbottniska köksborden i furu.
Romandebutanten Strömberg navigerar alldeles utmärkt i den österbottniska natten.
Patrik Back, Vasabladet
Något av det jag gillar bäst med den här boken är att mycket få ting beskrivs på ett svartvitt eller förutsägbart sätt. Trots att historien är dramaturgiskt väl uppbyggd är ingen enbart offer eller enbart förövare, och tonfallet känns tillförlitligt. Sexscenerna är mest kommentarer i förbifarten, raka och träffande, medan den frekvens med vilka de förekommer visar på hur centralt temat i själva verket är.
Det är också befriande att läsa en uppväxtskildring där förluster och förödmjukelser ingår som givna kort som det gäller att göra bästa möjliga av, där flickor och pojkar är i stort sett lika bortkomna, uttråkade och förvirrade, och där det känns lätt att andas i berättelsen när uppriktighet och klarsynthet blandas.
Bodil Lindfors, Kiiltomato
En stark finlandssvensk debutroman om ung kvinnlig vänskap och priset en betalar för (sexuell, men också annan) frigörelse. Strömberg skriver i korta träffsäkra kapitel med ett alldeles eget tilltal.
Ida Henrikson, Yle Vega
...en sparsmakad och samtidigt svulstig dissektion av vänskapens valörer. Debutromanen rörde sig i de sunkigare kretsarna av varat och var en av det årets allra bästa böcker.
Mia Österlund, Kiiltomato.net
