Peter Sandström
Kärleken är ett tamdjur
I Peter Sandströms nya roman närmar sig huvudpersonen Peter Sandström 60-årsstrecket, kroppen börjar klappa ihop, mamma som varit ett under av styrka och företagsamhet har förvandlats till en förvirrad åldring. Peter är oförmögen att sträcka sig över klyftan som uppstått mellan honom och den älskade hustrun Darling. Barnen har blivit stora och självständiga och kan bara beundras på avstånd. Syster som han alltid haft ett nära förhållande till är nuförtiden ett hostande irritationsmoment. Alkoholen smakar mycket bättre än uppdraget som ordförande i en författarförening.
Sista droppen blir förhållandet med Karhu, en relation som Peter varken kan stanna i eller dra sig ur.
Peter Sandströms nya roman handlar om åren mellan 50 och 60 då livet serverar nya utmaningar och de flesta förändringarna är till det sämre. Men bland besvärligheterna finns också humor och skönhet, och en bitterljuv insikt om att det är kvinnorna som styr Peters liv: mamm, syster, Darling, dottern Bonnie och Karhu. Frågan är bara hur en människa ska hantera all ömhet och kärlek utan att gå i bitar.
Recensioner
Det är förbluffande hur Sandström utan stora åthävor, utan mångordighet eller högstämt patos lyckas gestalta hur relationerna till våra närmaste är både plågsamt intima och ständigt skiftande. Våra närmaste är sammanvuxna med oss själva och samtidigt fullständigt främmande. Enkla, konkreta ord byggs samman och laddas till bristningsgränsen men inte bombastiskt, utan stillsamt vibrerande.
Sandström är tveklöst en av de absolut främsta finlandssvenska prosaisterna under 2000-talet och jag bara väntar på att den vidare omvärlden ska inse det på riktigt.
Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet
Peter Sandström skriver direkt ur hjärtat, med stor ömhet och värme skildrar han tidens obevekliga gång och de spår vi ristar in i varandra på gott och ont. Med känsla för det sårbara sätter han ord på den sorg och den rädsla man kan känna inför att förlora den/dem man älskar.
Få författare kan som Sandström skildra missmod och melankoli utan att det känns avslaget eller ansträngt. Han är helt enkelt suverän på att skriva om själens ömmande smärtpunkter.
Liksom i Peter Sandströms tidigare verk präglas texten också av en befriande humor ...
Marit Lindqvist, YLE
Sandström skuldbelägger inte utan mejslar fram en ömhet där känslan för det ömtåliga och tidens gång blir en naturlig del av en berättelse som utan åthävor eller stor dramatik imponerar, tilltalar och berör.
Egil Green, Östnyland
Med satanisk skärpa beskrivs en man, fångad i vardagens fälla
Inger Dahlman, Borås Tidning
Peter Sandströms alter ego skildras med stor värme, litterär kraft och lågmäld humor. Innerligt om avstånd, närhet och kvinnor som på olika sätt är på väg att försvinna.
M-magasin
Med ironisk humor och värme visar han upp sin ofta lätt patetiske huvudperson, en medelålders författare, i all hans storslagenhet och ynkedom.
Yukiko Duke, Vi Läser
