Sabine Forsblom
Betinkan
En myllrande, mustig roman
Det gör ont att växa upp. Och särskilt ont gör det att växa upp i arbetarkvarteret Tattarmosan, i ett fallfärdigt ruckel till hus, med ojämnt skuren korkmatta och kryddfisk till middag.
För henne som kallas Betinkan gör det ändå mest ont att finnas i närheten av Susanna. Susanna tvillingsjälen, som numera mest umgås med rikemansflickorna. Se henne luta huvudet mot Honom och förbrännas av hemlig kärlek. Då får man i stället titta åt ett annat håll, ta en rejäl klunk ur Minttuchoko-flaskan, spela stenhård tuffing som ingenting biter på. Drömma sig bort till ett bättre liv, bort från skrik och bråk, bort till friheten i Helsingfors.
Sabine Forsblom skriver med inspirerad energi, uppkäftig humor och empati om lojalitet, rivalitet och klass. Det är sent sjuttiotal och på festerna gäller det att ha de högsta platåskorna, den tjockaste mascaran och den mest oberörda minen. Dra in magen, knipa ihop låren och vända ansiktet så potatisnäsan inte syns. Sedan bara vänta på att Han ska upptäcka en för en kväll åtminstone. Och vara beredd att betala priset.
Recensioner
Sabine Forsblom skildrar finlandssvensk arbetarklass, med skoningslös blick för vad hårt arbete gör med människans kropp, tankar och nerver.
Det finns ett språkligt raseri i Forsbloms text som bär den här historien.
Pia Ingström, Hufvudstadsbladet
Sabine Forsblom från Borgå går från klarhet till klarhet. i den nya romanen Betinkan visar hon sina vassaste lejonklor. Boken om arbetarklassflickan i sena 1970-talets Borgå som söker sin väg i livet och vill visa att hon finns till är litteratur som slår an.
Livfullheten, energin, de dråpliga skrönorna, de djupare stråken, för att inte tala om en humor man får leta efter i den finlandsvenska litteraturen.
Egil Green, Östnyland
På många sätt är Betinkan en berättelse om berättelser. Om vilka berättelser som formar oss. Familjesagor, fyllehistorier, skrönor, sanningar och lögner. Minnen, om de så är äkta eller påhittade. Allt handlar om att förstå varför vi är där vi är. Varför bor man på Tattarmossen, varför ska män få vara svin mot kvinnor, varför är fattig fattig och rik rik?
Adrian Perera, YLE Internytt
Betinkan är en stark uppväxtskildring förankrad i sent sjuttiotal.
Forsblom skriver med intensitet, närvaro och frenesi.
Med Betinkan säger sig Sabine Forsblom ta avsked av sin huvudperson, trots skuggan framåt som slutet i boken kastar. Någonstans hoppas jag att författaren ångrar sig.
Henrik Othman, Österbottens Tidning
Forsblom visar en djup humoristisk förståelse inför det allmängiltigt mänskliga samtidigt som hon inte väjer för det mörka, den lufsande vargen det enskilda samvetet.
Det dialektala språkbruket, hopflätat med högsvenska, förstärker romanens autenticitet på ett stilistiskt sätt som få författare har lyckats med.
Emma Juslin, Ny Tid
Jag skratta, jag grät, jag blev arg på Östnyland och jag blev förälskad i Betinkan. Läs den eller ångra dig!
Roxanna Fellman
Vi känner alla igen den här berättelsen. Det är nästan alltid så här att vara tonåring - en tomhet, ett sår - och det är en tröst när någon skriver om det.
Sofia Torvalds, Kyrkpressen
