Kärleken är ett tamdjur

Sandström skuldbelägger inte utan mejslar fram en ömhet där känslan för det ömtåliga och tidens gång blir en naturlig del av en berättelse som utan åthävor eller stor dramatik imponerar, tilltalar och berör.

Egil Green, Östnyland

.

Med satanisk skärpa beskrivs en man, fångad i vardagens fälla … Inger Dahlman, Borås Tidning  

Peter Sandströms alter ego skildras med stor värme, litterär kraft och lågmäld humor. Innerligt om avstånd, närhet och kvinnor som på olika sätt är på väg att försvinna. M-magasin Med ironisk humor och värme visar han upp sin ofta lätt patetiske huvudperson, en medelålders författare, i all hans storslagenhet och ynkedom.

Yukiko Duke, Vi Läser  

Det är förbluffande hur Sandström utan stora åthävor, utan mångordighet eller högstämt patos lyckas gestalta hur relationerna till våra närmaste är både plågsamt intima och ständigt skiftande. Våra närmaste är sammanvuxna med oss själva och samtidigt fullständigt främmande. Enkla, konkreta ord byggs samman och laddas till bristningsgränsen – men inte bombastiskt, utan stillsamt vibrerande. Sandström är tveklöst en av de absolut främsta finlandssvenska prosaisterna under 2000-talet och jag bara väntar på att den vidare omvärlden ska inse det på riktigt.

  Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet  

Peter Sandström skriver direkt ur hjärtat, med stor ömhet och värme skildrar han tidens obevekliga gång och de spår vi ristar in i varandra – på gott och ont. Med känsla för det sårbara sätter han ord på den sorg och den rädsla man kan känna inför att förlora den/dem man älskar. Få författare kan som Sandström skildra missmod och melankoli utan att det känns avslaget eller ansträngt. Han är helt enkelt suverän på att skriva om själens ömmande smärtpunkter.

Liksom i Peter Sandströms tidigare verk präglas texten också av en befriande humor … Marit Lindqvist, YLE