Snart har sommarn blommat ut

Karin Collins skildrar episkt och fint hur människor i grunden är likadana och har samma egenskaper även när deras vardag och liv förändras från det vanliga till det grymma, obarmhärtigt dödande, som ett krig för med sig. Det handlar nästan inte alls om fronten, endast rykten och små inblickar därifrån får vi läsa om, utan om hur finlandssvenska och finskspråkiga människors liv trasas sönder av en vansinnig, geopolitisk och maktbedövad värld, som nu och då får idyller att brista, och vapen att tala. Vi får se om Collins, med sin stora begåvning att skildra människor både inuti och utanpå, skriver en fortsättning på den här nästan gastkramande romanen om vårt vinterkrig som så hårt drabbade vår sydligaste spets.

Kaj Hedman, Vasabladet

Detta är en finstämd roman om hur kriget drabbar människorna i den idylliska sommarstaden. Med ett stringent och lyhört språk skildrar romanen både vackra ögonblick av lycka och kärlek men också mörka och dramatiska händelser. Som läsare dras jag med i berättelsens gång och karaktärernas öden. Romanen känns skrämmande högaktuell också med tanke på situationen i världen just nu. En oerhört gripande roman som du absolut ska läsa i höst.

Mindy Svenlin, @mindyjoysbokhylla

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – Karin Collins har en fin förmåga att gestalta sårbara och såriga människor. Hon har en vaken och uppmärksam blick för det skeva och det udda, det kantstötta och det omaka i tillvaron som hon skildrar med empati och stor förståelse. Greppet i Snart har sommarn blommat ut är filmatiskt med snabba växlingar mellan de olika centrala personerna, noggranna och levande beskrivningar av olika platser och ställen i Hangö, och ett skeende där tempot och temperaturen stiger i takt med att händelseförloppet accelererar.

Marit Lindqvist, Svenska Yle  

Collins signum är en finstämd, visuellt driven prosa. Hon har blick för detaljer och snappar gärna upp det som ligger lite vid sidan av. Pojken som bara nästan drunknade. Den särskilda hettan i en brand som ryssen inte bär skulden till. De privata katastroferna som fanns och fortsätter finnas kriget till trots. Livet som alltid redan är där. Det är en tacksam inställning till såväl krigsskildringar som historiskt berättande. Insikten att bakgrunden är förgrund och att blicken och upplevelsen är nyckeln till skeendena är ett effektivt vaccin mot det föreläsande romanberättande som tenderar att drabba mången bok i dessa genrer. Collins dröjande grepp där farhågorna och rädslorna får ta plats kan vara både fascinerande och irriterande. I väntan på krigsutbrottet är det klockrent. Det fångar den psykologiska och emotionella förlamningen i en situation man står maktlös inför.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Författaren växlar ofta och snabbt mellan de olika gestalterna som hon skildrar med utpräglad fingertoppskänsla – inte minst har hon blick och känsla för de såriga, udda och avvikande. Även miljöbeskrivningarna förtjänar lovord. En mycket stark och läsvärd historisk berättelse om människors överlevnadsförmåga i en pressad tid.

Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ

Ändå är det en sista oskuldens sommar Collins skriver om, och då man som läsare sitter med facit och vet vad som komma skall är det med en isande känsla man följer händelserna som kulminerar i krigsutbrottet (vinterkriget) den sista november 1939. Terrorbombningarna över staden och det sovjetiska övertagandet av Hangö efter marsfreden 1940.Trots tidsdramatiken är Karin Collins bok ingen krigsroman utan en berättelse om olika människors liv i småstaden Hangö som berörs av samtidshistorien. Rolf Karlman, Opulsen.

se  

Utöver miljöskildringarna är det persongalleriet som utgör romanens styrka. Ingen av de tre huvudkaraktärerna sticker ut, det är fråga om tre helt vanliga Hangöbor som till en början inte har något att göra med varandra. Men de är varsamt och distinkt levandegjorda.

Daniel Wickström, Hufvudstadsbladet

Jag vet inte om boken var färdigskriven när Rysslands anfallskrig i Ukraina inleddes, men parallellerna mellan våren och sommaren 1939, och den första halvan av 2022 är obestridbara. Man skall dock inte avskräckas från att läsa Snart har sommaren blommat ut även om man känner sig utmattad av det rådande världsläget. Collins gottar sig inte i elände, och fokus i berättelsen ligger hela tiden på en av de tre huvudkaraktärerna Disa, Aino eller Hjalmar. Collins placera en stor del av händelserna före krigsutbrottet, och låter verkligen läsaren lära känna karaktärerna och deras drömmar och rädslor och deras enkla - ibland tråkiga, ibland tragiska, liv innan kriget sliter sönder deras vardag.

Michaela von Hellens, Västra Nyland  

Med Snart har sommarn blommat ut sällar sig Karin Collins till finlandssvenska episka berättare som Lars Sund, Ulla-Lena Lundberg och Kjell Westö.

Henrik Othman, Österbottens Tidning  

.