Snart har sommarn blommat ut är Karin Collins nya roman om livet i Hangö före och under vinterkriget. Vad gör Sovjetunionen, kommer röda armén att ockupera staden?

Disa är föreståndarinna på pensionat Bellevue och förbereder sig inför sommarens badsäsong. Skolflickan Aino längtar bort från sitt fattiga hem och sin hostande pappa. Hon är förälskad och vill inte tro på de skrämmande tidningsrubrikerna. Vad gör Sovjetunionen, kommer den röda armén att ockupera staden?

Varför ville du skriva om Hangö år 1939?

– Allra först insåg jag hur lite jag själv visste om tiden alldeles innan och under vinterkriget, och ville ta reda på mer om vad mina farföräldrar upplevt. Ganska snart förstod jag sedan att det här kan bli en bok, och blev överraskad när jag märkte att ingen annan redan skrivit den!

Det här är ju ändå ingen krigsroman, utan en berättelse om olika människors liv. Det är vardag fylld med längtan, kärlek, sorg och glädje. Hur balanserade du mellan det vanliga livet och krigshotet?

– Ja, jag är nog inte lämpad att skriva en regelrätt krigsroman – jag vill helst skriva om vanliga människor, och så vet jag alldeles för lite om militära detaljer. Dessutom finns det nästan alltid en vardag, vad som än händer, en lunk, kanske man kan säga – även under brinnande krig behöver folk äta och sova, de blir förälskade och de grälar och de skrattar.

Du lyckas skriva liv i huvudpersonerna, de är vanliga människor men alla har ett liv värt att återge. Vilken är din favoritkaraktär, och varför?

– Så får man inte fråga! Det är ju som att fråga om mitt favoritbarn – svaret är naturligtvis: alla! Men om man bortser från huvudpersonerna, så måste jag säga att jag är ganska förtjust i kokerskan, Dordi. Hon var inte alls planerad utan klev plötsligt in i texten och tog plats, alldeles av sig själv. Henne skulle jag tycka om att umgås med, tror jag, fast jag vet inte vad hon skulle tycka om mig.

ps ingen fara om du vill fortsätta läsa, det här blir en trilogi.