Bär den som en krona

Till alla som vill bli hänförda. Som jag njutit av denna bok.

Lena Skogberg, Hufvudstadsbladet

 

Drottningarnas drottning firas med en roman som är allt annat än pryd. 

Annika Hällsten, Hufvudstadsbladet

Många cirklar sluts under Victorias livstid och Sanna Tahvanainen gör det bästa av dem.

… den genomgående starka psykologiska trovärdigheten.

Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning

 

 

Sanna Tahvanainen skildrar alldeles utmärkt rollspelet mellan två väldigt olika personligheter och Victorias svårigheter att lära sig leva med det faktum att Albert ville ha en egen roll och att det skapade kollisioner i deras äktenskap.

… Det blir en roman om historiska personer beskrivna ur dagens könsperspektiv. 

Ingeborg Gayer, Borgåbladet

 

Bilderna och symbolspråket i romanen, Tahvanainens tredje efter sex diktsamlingar, är tätspunnet och mycket vackert. 

… uppslukande, förförisk och språkligt suverän.

Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet  

 

Sanna Tahvanainens briljanta roman …

Ragnhild Artimo, Forum för ekonomi och teknik

Tahvanainen har ett säkert och vackert språk för sitt berättande.

Benita Mattsson-Eklund, Tidningen Åland

Det är ett språk som vetter år det lyriska och som Tahvanainen behärskar till fullo. … 

Tahvanainen lyckas skapa en angelägen och drabbande bild, rik på poesi, av en kvinna i en omöjlig situation. För som psykologiskt porträtt är Bär den som en krona komplext och fullödigt.

Petra Johansson Pirholt, Nya Åland   

 

Victorias egen röst är personlig och stark. Den dagbokslika stilen med ett språk som både är naivt och lillgammalt tilltalar mig. 

… det är en kärleks- och en utvecklingsroman som handlar om hur vi i dag ser på den romantiska kärleken …

Jenny Jarlsdotter Wikström, Åbo Underrättelser

Mycket skickligt porträtterar Tahvanainen en kvinna med lustar, passioner, sorg och skam. …

Berättelsen är skriven i jagform, vilket är ett lyckat grepp. Victorias inre monolog ger oss en inblick i tidsepoken och det är tydligt att Tahvainen kan sin viktorianska era, men hon transformerar den till ett alldeles eget lyriskt universum. …

Det är sällan jag läst en så här helgjuten biografiskt inspirerad roman.

Ylva Larsdotter, Ny Tid