Merete Mazzarella
Den försiktiga resenären
Resa och älska med öppen blick
På kryssningsfartyget Baemar råder rutiner, upprepning, samma promenad på däck varje dag. Tillvaron styrs av en stadig rytm, och det känns lätt, kravlöst och samtidigt lite fånigt och komplicerat. Det mest levande ombord, förutom de smått excentriska människorna, är en skadad nattfjäril. Trots ambivalensen upplever resenären Merete Mazzarella en stark fascination för kryssningsmiljön.
I Australien möter hon kryssningsfartygets motsats: en naturskön och vild kontinent med vänliga människor, färgrikt djurliv och brutal historia. Hon och hennes L blir särskilt förtjusta i staden Brisbane, och dit vill de, till sina vänners förvåning, ständigt återvända det anses lite udda att vara fascinerad av landet tvärtom, förstår de snart nog.
Merete Mazzarellas nya är en bok om att resa, om olika sätt att resa, om att resa utan att vara äventyrligt lagd. Det är en bok om återvändo inte bara hem utan också till andra platser, en bok om att omdefiniera sin livshistoria, en bok om arv. Och om kärlek.
Recensioner
Mazzarella är berest och beläst och tar med oss på en essäistisk resa som inte bara omfattar en kryssning till Amazonas och besök i Australien utan också biografiska nedslag i hennes kringflackande liv, först som diplomatbarn och sedan den vuxna akademikerns och författarens beresenhet.
Henrik Othman, Österbottens Tidning
Den här bokens titel är helt rätt. Innan jag fick den trodde jag att det var en bok om resande och resor, men nu vet jag bättre, det är en bok om en resenär, den försiktiga resenären, fast försiktig är hon väl mest bara i den betydelsen att hon inte balanserar vid avgrunder eller hoppar från höga torn, på andra plan är hon nog så djärv, men det handlar om en eftertänksam djärvhet.
Och boken är en fläta av resenärens färder i tid och rum, i det yttre och det inre.
Bodil Zalesky, Hufvudstadsbladet
Lyxkryssningen till Amazonas skildras med nyfiken och skarp blick för hierarkier och umgängeskoder. Allt invävt med författarens stillsamma och milt humoristiska tankar om åldrande och kärlekar som passerat.
Anneli Jordahl, Aftonbladet
Merete Mazzarellas nya självbiografiska essäbok Den försiktiga resenären är en vacker och ställvis vemodig betraktelse över olika slags resande, men det vore väl inte en Mazzarellabok om den inte samtidigt handlade om livets villkor i stort; om vänskap, kärlek och relationer, om uppbrott, svek och förlåtelse, om rötter, historia och identitet, om möten och samtal, om liv och död. Och naturligtvis om läsande, tänkande och skrivande.
Tomi Riitamaa, Västra Nyland
Skarpögd resekrönika med mörkt eko.
På exotiska vatten, i en hytt med balkong, funderar Merete Mazzarella över såväl kryssningskulturen som världslitteraturen och sina egna barndomsminnen.
Pia Bergström, Svenska Dagbladet
Rädd för stup, rädd för att bli inlåst på toa, rädd för att gå vilse, sådan beskriver Mazzarella sig själv. Samtidigt hyllar hon Pascals princip att "absolut lugn är det samma som döden" och amerikanen Georg Sterners att "det är viktigare att ha fötter än rötter". Ordet "resenär" väger tyngre än "turist", konstaterar hon och ger den historiska bakgrunden till båda, från lärda mäns och gesällers kringflackande till dagens turisthorder.
Inger Dahlman, Norrbottens-Kuriren
När Mazzarellas nyaste bok slås ihop saknar man sällskapet och anekdoterna. Man känner sig informerad och nöjd. Världen lockar ännu mer.
Kiki Alberius-Forsman, Nya Åland
Oavsett ämne resonerar Merete Mazzarella bildat, informativt och måttfullt.
Bodil Juggas, Arbetarbladet
Oavsett ämne resonerar Merete Mazzarella bildat, informativt och måttfullt. Det är behagligt underhållande läsning. Hon är skarp men försiktig även som skribent.
Den försiktiga resenären påverkar mig uppenbart eftersom den hemsöker mig till och med i sömnen - jag drömmer att jag befinner mig på en livslång tågresa varefter jag kastas av och hamnar i paradiset!
Bodil Juggas, Dala-Demokraten
