Glömda rum

Robert Åsbacka fortsätter att leverera underhållande och finstämd samtidssatir. Åsbacka påminner en del om Ulf Lundell i sitt språk och skildrande, men besitter en än mer underfundig humoristisk laddning och precis vardagston i sitt berättande.

Henric Ahlgren, BTJ

Åsbacka har örat invid marken. Han ger oss svensk nutid i etnografisk detalj, där sättningarna i samhälle och ekonomi fortplantar sig in i människors umgänge och drömmar. I en bättre tid hade dessa böcker stått i centrum av den politiska debatten. Fullföljer Åsbacka trilogin på samma nivå har svensk litteratur fått ett verk som lär läsaren att se samhället från utkanten. Ingen liten bedrift.

Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

Ibland känns berättelsen smått osannolik och lätt överdriven, men när det hotar att gå över styr lyckas Robert Åsbacka trots allt få kontroll på det hela med hjälp av svart humor och drabbande dråpligheter.

Ett trilskande spjäll i en rysk kakelugn kan ju till exempel få fantasin att skena iväg och tolkas på alla möjliga sätt och vis.

Glömda rum tar slut hösten 2020 – mitt under pågående coronapandemi och allmän osäkerhet.

Det enda vi som läsare vet med säkerhet är att det kommer att komma en tredje bok om Erik i Robert Åsbackas trilogi om politik och människor i vår samtid. Hurra.

Marit Lindqvist, Svenska Yle

Det säregna hos Åsbacka, också i denna bok, är nämligen de andra människorna. Personerna som befolkar sammanhangen och världarna hans författarfigur vistas i. När han låter dem få liv och ta plats når han långt utöver det invanda medelklassperspektiv som är förhärskande inom litteraturen. Han gläntar på glömda rum, gömda rum, skymda rum. Områdena som gentrifieringen ännu inte har lyckats städa bort.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser

Senast nu får Åsbackas svarta humor fritt spelrum och romanen både en ny flykt och en alltmer tydlig symbolik, fri för diverse tolkningar. Bara man orkar vänta firar det dråpliga, det humoristiska och det oväntade sina bästa stunder i en roman som när den väl får upp ångan lovar mycket med tanke på slutet i trilogin.

Egil Green, Östnyland

…oumbärlig för den som vill veta hur en samtida arbetarroman – och månskiktad litterär text – kan se ut.

Pia Ingström, Hufvudstadsbladet

Åsbacka är ingen thrillerförfattare men hans säkra och personliga stil, kombinerad med en stor förståelse för de egna karaktärerna, gör hans böcker svåra att lägga ifrån sig. Det gäller i högsta grad också för Glömda rum. Med lika delar värme och vass satir befäster han sin position som en av våra bästa samtidsskildrare.

Lukas Lundin, Arbetarbladet

Stilsäkert lakoniskt, med driv, humor och ett varmt hjärta för han sin berättelse vidare, skickligt gestaltande ett samhällsperspektiv via enskilda individer som hankar sig fram i de nedre sociala skikten, ständigt på gränsen att slås ut.

Anna Möller-Sibelius, Vasabladet