Malin Klingenberg & Ida-Maria Wikström
Knyckarna
Jag cyklade så jag blev svettig på ryggen. Helga stod ute på verandan och tuggade på en lakritspipa.
- Bra att du kom så snabbt, sa hon. Jag har ett problem.
- Vad då för problem? frågade jag.
- Äppelknyckare, sa hon bistert och pekade på äppelträdet.
Om man likt Helga har gatans största äppelträd kan det mycket väl hända att det krävs både list och ett brorsbarnbarn med goda spionidéer för att ta fast äppeltjuvarna som härjar om kvällarna. En välutrustad spanarkoja och en stärkande matsäck är också på sin plats. För att inte tala om en syster som är polis. Med dessa ingredienser kan en småtråkig småstadstillvaro förvandlas till något ur en spionhistoria med superhjälteinslag snabbare än man hinner säga KABOOM!
Knyckarna är en berättelse om att kunna se stor potential i det lilla, och om att livet ibland ser ut precis som ett seriealbum. Eller i alla fall nästan.
Recensioner
Blandningen av realistiska detaljer och stiliserade uttryck som i gestaltningen av det för berättelsen så viktiga äppelträdet ger boken dynamik. Seriestripparna bjuder på härligheter som då Helga hackar gurka eller då knyckarna anländer i skymningen och hoppar över staketet med inkännande personliga kroppsrörelser. Stripparna är synnerligen välgjorda och njutbara. Wikström och Klingenberg får i framtiden mer än gärna göra serieromaner för målgruppen, det är en bristvara. Att sammanfoga två berättarformat passar däremot denna berättelse bäst. Dynamiken som uppstår i boken ovanligt nog för en bilderbok är indelad i sex kapitel är högklassig.
Mia Österlund, Hufvudstadsbladet
Berättandet anknyter skämtsamt till actiongenren i de dramatiska momenten och tonen är genomgående humoristisk. De djärvt utformade
bilderna med varierade bildlösningar, skiftande perspektiv och ljussättning bidrar till den spännande helheten. För den sugne är uppföljaren Päronpallarna att vänta. Betyg 4/5.
Tine Billing, BTJ
Jag gillar hur den traditionella texten och bilderna övergår i serieform för att sedan återgå till traditionellt berättande. Så växlar upplägget genom boken. De traditionella bilderna tilltalar mig mer än bilderna i serieform, men variationen förnöjer. I Knyckarna kompletterar text och illustrationer varandra och bildar en fin helhet. Stämningen som skapas i bilderna med hjälp av olika perspektiv, ljussättningar, mustiga färger och detaljer är nästan magisk. Speciellt i dem som avspeglar skymning och en lummig växtlighet vilar sommarkänslan påtagligt. De många detaljerna lockar att studera bilderna ingående.
Janet Wallsten, Österbottens Tidning
Samtidigt är kombinationen av serie och traditionellt bildberättande intressant och gör att historien inte bara återges i förhållandet mellan text och bild, utan dessutom i seriestripparna. Berättelsen kan de facto läsas även utan seriestripparna som ändå innehåller tilläggsinformation och en hel del humor. För att inte tala om den fart och fläng som är typisk för serier: det snurrar, smackar och kraschar när smörgåsar ska bredas för matsäck. [...] Slutet, med gängledaren som ger falska löften, lovar fortsättning, till och med titeln avslöjas på sista sidan, där jaget börjat skissa pärmbilden. Jag hoppas fortsättningen verkligen blir av. Det ska bli intressant att se hur Klingenberg och Wikström lyckas förnya sig och om det går att skriva lika bra om päron som om äpplen.
Sara Pollesello, Ny Tid
