Knyckarna

Berättandet anknyter skämtsamt till actiongenren i de dramatiska momenten och tonen är genomgående humoristisk. De djärvt utformade bilderna med varierade bildlösningar, skiftande perspektiv och ljussättning bidrar till den spännande helheten. För den sugne är uppföljaren Päronpallarna att vänta. Betyg 4/5.

Tine Billing, BTJ  

Jag gillar hur den traditionella texten och bilderna övergår i serieform för att sedan återgå till traditionellt berättande. Så växlar upplägget genom boken. De traditionella bilderna tilltalar mig mer än bilderna i serieform, men variationen förnöjer. I Knyckarna kompletterar text och illustrationer varandra och bildar en fin helhet. Stämningen som skapas i bilderna med hjälp av olika perspektiv, ljussättningar, mustiga färger och detaljer är nästan magisk. Speciellt i dem som avspeglar skymning och en lummig växtlighet vilar sommarkänslan påtagligt. De många detaljerna lockar att studera bilderna ingående.

Janet Wallsten, Österbottens Tidning  

Samtidigt är kombinationen av serie och traditionellt bildberättande intressant och gör att historien inte bara återges i förhållandet mellan text och bild, utan dessutom i seriestripparna. Berättelsen kan de facto läsas även utan seriestripparna – som ändå innehåller tilläggsinformation och en hel del humor. För att inte tala om den fart och fläng som är typisk för serier: det snurrar, smackar och kraschar när smörgåsar ska bredas för matsäck. […] Slutet, med gängledaren som ger falska löften, lovar fortsättning, till och med titeln avslöjas på sista sidan, där jaget börjat skissa pärmbilden. Jag hoppas fortsättningen verkligen blir av. Det ska bli intressant att se hur Klingenberg och Wikström lyckas förnya sig och om det går att skriva lika bra om päron som om äpplen.

Sara Pollesello, Ny Tid

Blandningen av realistiska detaljer och stiliserade uttryck – som i gestaltningen av det för berättelsen så viktiga äppelträdet – ger boken dynamik. Seriestripparna bjuder på härligheter som då Helga hackar gurka eller då knyckarna anländer i skymningen och hoppar över staketet med inkännande personliga kroppsrörelser. Stripparna är synnerligen välgjorda och njutbara. Wikström och Klingenberg får i framtiden mer än gärna göra serieromaner för målgruppen, det är en bristvara. Att sammanfoga två berättarformat passar däremot denna berättelse bäst. Dynamiken som uppstår i boken – ovanligt nog för en bilderbok är indelad i sex kapitel – är högklassig.

Mia Österlund, Hufvudstadsbladet