När vi spelade Afrikas stjärna

När vi spelade Afrikas stjärna är en bok som kommer att bli mycket läst och som säkert kommer att väcka många känslor hos läsarna … Själv upplevde jag den som djupt drabbande. … Snarare handlar den om det egendomliga som konsten ibland uppenbarar - att i det djupt personliga kan människor mötas och förstå sig själva och varandra. Att det finns en textens sannfärdighet som manar och beledsagar också läsaren. Pia Ingström, Hufvudstadsbladet Avväpnande rolig professor om barnbarn … Det är en ömsint, personligt färgad skildring, med kåseriets underton, som öppenhjärtigt visar på glädjen men också alla de umbäranden som hör ihop med barnabarnaskapet. … Bokens humoristiska inslag är många och jag kommer på mig med att under läsningens gång skratta högt med tårande ögon. … Boken är bara allt igenom ljuvlig, kanske främst för att den inte ger sig ut för att vara något annat än det den är. Den är lättläst, underhållande och njutbar för alla som på något sätt tampas med barn, barnbarn, skilsmässor, svärmödrar och sitt eget liv i förhållanden till dem. Camilla Lindberg, Västra Nyland När vi spelade Afrikas stjärna är en mycket sympatisk och lättläst bok. Mazzarellas inlevelsefulla språk gör att ögon och tanke flyger över sidorna. Tyngdpunkten ligger på det personliga och självupplevda, inte i formen av sockersöta eller underfundiga barnbarnshistorier, utan som bas för de olika reflektionerna kring familjer, generationer och tidsepoker. Att önskan att bli bekräftad ingalunda avtar med åren. Heidi Jylhä, Jakobstads Tidning Hon skriver modigt och självutlämnande och man anar att processen inte varit lätt. Boken är rasande välskriven och jag läser den på en kväll. … den kommer att betyda mycket för många - inte minst för mig själv. Sofia Torvalds Kyrkpressen Merete Mazzarella vågar diskutera sådana näst intill tabubelagda saker som olust inför svärdottern, ovilja mot den amerikanska kultur barnbarnen uppfostras i och barnbarnens bortskämdhet. Hon gör det insiktsfullt, balanserat och med stor psykologisk trovärdighet. Hon ser sig själv utifrån men ger oss läsare generöst tillgång till smärtsamma inre funderingar. Det är modigt. Maria Ehrenberg, Kristiansbladet Det här var riktigt roligt. Genomkloka och lagom roliga Merete Mazzarella säger sanning på sanning i sina essäer. Saker man redan visste blir solklara. Annat som man bara anat får ett namn. Kiki Alberius-Forsman, Nya Åland Toiveitaan ja pettymyksiään kuvatessaan hän on rehellinen, mutta ei raaka. Tällä kertaa hän on siis myös hurja, mutta ilkeämielisyyttä hänessä on vain se alati elähdyttävä hyppysellinen.

Eeva-Kaarina Aronen, Helsingin Sanomat