7

Jag tittar in för att berätta om en bok som tog mig med storm. Tog mig som de brusande vågorna tar klipporna vid kusten. Tog mig som bara havet kan. Den helt nyligen utkomna poesiboken 7 av Martina Moliis-Mellberg. /---/ 7 drar skarpare konturer kring Martinas litterära universum, som har en egen kärna, en egen grundton. En plats som jag starkt rekommenderar att du besöker.

Blogg, Söstra mi

Moliis-Mellberg använder ett språk som får läsaren att bli tagen av havets alla dimensioner. Det är ett tydligt språk som berör och lämnar en i ett tillstånd som bara kan beskrivas som att man just tagit ett dopp i en storm.

Blogg, LoveStory

I Martina Moliis-Mellbergs nya bok möter vi psyken i gungning, utan land i sikte. I havsdjupen hotar man att gå förlorad och under, men i det finns också lockelsen att förlora sig, gå upp i något större. /---/ Som i A lånar Moliis-Mellberg verkliga personers och platsers namn till fria fantasier. Vetenskapsmannen Lomonosov är exempelvis här inte det ryska universalgeniet vi känner från 1700-talet, utan en sovjetisk forskare som gör sig omöjlig efter upptäckten av den undervattenskedja som senare fick namnet Lomonosovryggen. Med små medel träder han så tydligt fram, sorglig och skrämmande, skyddande sin sårade självbild på kollisionskurs med verkligheten. Men så är Moliis-Mellberg också fena på sådana gestalter: upptäckare, vetenskapsmän och entreprenörer vars ambitioner är dömda att misslyckas men som barrikaderar sig bakom sina omöjliga visioner.

Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet

Det är lätt att närma sig ­Moliis-Mellbergs texter. Den berättande rösten, texten som liksom bara flödar över sidorna och drar dig med sig. Plötsliga, hisnande ögonblick av djup, katastrof, smärta. Och i allt, i varje rad och varje ord, Moliis-Mellbergs starka närvaro och lust att berätta.

Heidi Jylhä, Österbottens Tidning

.

  

Underströmmar av tragik. Berättelserna är strukturellt sammanhållna med en övergripande tematik som ensamhet och längtan, där flykten till havet görs för att undkomma jaget.

Camilla Lindberg, Kyrkpressen

Här är texterna något mer sublima, många av råheterna har skalats bort, men också de direkt överrumplande metaforerna. Texterna i 7 är kort sagt finkänsligt utmejslade och ytterst läsvärda.

Peter Nyberg, Ny Tid