Merete Mazzarella
Alma
En roman
Alma Söderhjelm - fängslande pionjär
Alma Söderhjelm (1870 1949) var en färgstark personlighet som levde under en dramatisk period i världens och Finlands historia. Hon växte upp i en stor syskonskara på Karelska näset, var en av Finlands första kvinnliga studenter och sökte dispens från sitt kön av den ryska kejsaren för att få inleda sina studier vid Helsingfors universitet. Hon forskade i Paris och doktorerade år 1900 på pressens historia under franska revolutionen. Hon blev Nordens första kvinnliga docent år 1906 och Finlands första kvinnliga professor år 1927. Efter fyllda 50 levde hon i långa perioder i Stockholm, som hon älskade och där hon rörde sig i de högsta kretsarna med prins Wilhelm, Mauritz Stiller och Hjalmar Bergman. Hon gjorde sig ett namn som författare och frispråkig kolumnist i svenska tidningar och talade öppet om sina förhållanden med män.
Nu har Merete Mazzarella tagit sig an detta formidabla kvinnoöde i romanform. Vi får möta Alma då hon blickar tillbaka på sitt färgstarka liv under de sista åren på en badinrättning i Saltsjöbaden. Förbi flimrar Karl Gerhard, Jan Sibelius, Greta Garbo, Alexandra Kollontay och Stockholms konstnärs- och skådespelarvärld.
Vi får läsa om hennes roman Kärlekens väninna som blev något av Den högsta kasten på sin tid; Numera behöver jag inte hymla om varför jag skrev, numera kan jag säga som det var: jag skrev för att hämnas. Vi får läsa om psykisk ohälsa, ensamhet och det förbannade men också välsignade arbetet.
Liksom jag ville vara både magister och kransbinderska har jag velat både arbeta och älska. Jag har varit förtjust i flärd och vackra kläder, jag har velat vara mannens jämlike, jag vet den dag i dag inte hur jag ska uttrycka det en man i en annan version? en man som har förblivit kvinna och förstår män på kvinnors vis? Jag har velat vara analytiskt skarp och klar men samtidigt och lika mycket inlevelsefull och intuitiv. Det har inte varit lätt för mig, Jag har velat vara både man och kvinna eller också något tredje. Jag har inte velat välja, jag har aldrig velat nöja mig.
Merete Mazzarella om Alma Söderhjelm:
Alma Söderhjelm har fängslat mig i decennier, jag har identifierat mig både med hennes roll som "tvålänning", en person som känt sig hemma både i Sverige och Finland - och med hennes ambivalens, inte minst med hennes ambivalens inför det akademiska skrivandet. Med sin förmåga att iscensätta sig, göra sig själv till ett brand ter hon sig utomordentligt nutida. Jag brukar tänka på hur hon som njöt av att bli fotograferad skulle ha älskat att uppträda i teve.
Den här boken är en roman, men en roman som flitigt lånar Almas egna ord ur brev och dagböcker och framförallt ur de fem ibland väl mångordiga men alltid vitala memoarböckerna som hon gav ut mellan 1929 och 1938. Jag har också haft utomordentligt stort utbyte av Marja Engmans doktorsavhandling Det främmande ögat. Alma Söderhjelm i vetenskapen och offentligheten (1996) och av Bo Lönnqvists Alma Söderhjelm. Ett litteraturantropologiskt porträtt (2013).
Recensioner
Det är en roman som är värd att läsa. Inte bara för den historieintresserade, eller för dem som brukar läsa Mazzarella, utan för var och en som kämpar för att bli en individ, och det gäller väl när allt kommer omkring oss alla.
Claus Elholm Andersen, Hufvudstadsbladet
Porträttet av Alma är komplext och framför oss har vi en nyckfull och impulsiv gestalt. I ena stunden är Alma självupptagen och tvär för att i andra stunden framstå som generös och omtänksam. Hos Merete Mazzarella finns det alldeles uppenbart ett stort mått av förståelse och sympati för romangestalten Alma. Och vem skulle inte fascineras av denna okonventionella, oberäkneliga, spirituella och ofta provokativa kvinna med en skarp och genomträngande blick bakom pincenén.
Marit Lindqvist, Yle Vega
Mazzarella skriver åter ett stycke viktig kultur- och kvinnohistoria, men som Alma själv framhåller: "Berättelsen om mitt liv så har jag alltid tänkt är berättelsen om hur jag blev en individ."
Så är också Mazzarellas Alma framför allt en lysande berättelse om en mycket lyskraftig individ.
Tomi Riitamaa, Västra Nyland
Skildringen av tidens jetset är fitzgeraldiskt ljuvlig med färgstarka kulturmänniskor som Pewe, Moje och Garbo alltså prins Wilhelm, Mauritz Stiller och Greta Gustafsson. Även den olidligt alkoholiserade Hjalmar Bergman med hustru skymtar förbi.
Men den verkliga behållningen är Almas reflexioner över tidens misogyni. Med tydlig skärpa klargör Mazzarella vilken roll kvinnan förväntades spela på Alma Söderhjelms tid, ett skydd mot den destruktivitet som ansågs ligga latent i mannen och som gjorde att han utan hustru och/eller älskarinna föll ner i kaos, superi och hor. Man förstår varför det var så hotfullt med kvinnor som Alma som tassade in på maskulinitetens domäner.
Gabriella Håkansson, Svenska Dagbladet
Denna originella, oberäkneliga och provokativa kvinna har blivit levandegjord på ett sällsynt elegant och tilltalande sätt tack vare Merete Mazzarellas mästerliga handlag med både språk och stoff. Det senare har hon till stor del hämtat ut Alma Söderhjelms brev, dagböcker och memoarer.
Av det har Mazzarella skapat en helhet som väcker beundran genom sitt berättande, sympati genom sin skildring av den berättande huvudpersonen och en glädje som lever länge hos den läsare som ger sig hän.
Hans Olov Ohlson, Upsala Nya Tidning och Norrländska Socialdemokraten
Mazzarella har låtit Alma berätta om sitt liv med samma humor och lätthet som finns i Söderhjelms memoarböcker, men här i en ännu ledigare samtalston. Med en nästan genomskinlig prosa framkallar hon en tydlig röst, en individ. Därmed lyckas Mazzarella levandegöra det historiska innehållet.
Fredrik Österblom, Ny Tid
I efterordet skriver Mazzarella om sin långvariga fascination för Söderhjelm och det är en fascination som smittar. Också oavsett det biografiska innehållet bjuder Alma. En roman på en underhållande, tankeväckande och berörande läsupplevelse.
Maria Kallio, Vasabladet
